Smygislamism eller EU-flirt?

”Rösta nej – och rädda landet”.

”Rösta ja – och rädda Recep”.

I dag folkomröstar Turkiet om en ny grundlag. Får premiärminister Tayyip Recep Erdogan som han vill kan det betyda slutet för generalernas grepp om den väldiga republiken med 75 miljoner invånare.

Oppositionen anförd av socialdemokratiska och nationalistiska CHP hävdar att Erdogans grundlag är ett försök att smygislamisera landet. I debatten beskyller de premiärministern för att utnyttja sin makt på rättsvidrigt sätt.

”Erdogan driver sin kampanj med statens pengar. Tidningarna är fyllda med ja-annonser. Hela landet är tapetserat med ja-propaganda”, klagade CHP-ledaren Kemal Kilicdaroglu på massmötet.

Turkiets konstitution skrevs av en grupp generaler strax efter den blodiga militärkuppen 1980. Den har justerats flera gånger. Nu kräver EU en radikal förändring om Turkiet ska ha en chans att släppas in i unionen.

Generalernas grundlag håller inte måttet för en demokratisk rättsstat med anspråk på att bli EU-medlem. Istället för att skydda medborgarna från en maktfullkomlig stat (vilket den bör enligt europeiskt synsätt), skyddar den turkiska konstitutionen staten från medborgarna.

Erdogan har rötter i politisk islam. Men hans parti AKP ses i dag av exempelvis den svenska regeringen (som vill se Turkiet i EU) som ett muslimsk-konservativt parti och jämförbart med europeiska kristdemokrater.

För den sekulära turkiska medelklassen är AKP ett hot. Erdogans verkliga ambition är inte att få Turkiet närmare EU, hävdar man, utan att göra landet till en shariastat. Reformpaketet i 26 punkter är i själva verket en attack mot den turkiska republiken som grundades av landsfadern Kemal Atatürk 1923. Sen dess har den försvarats av det etablissemang av militärer, domare och statstjänstemän som kallas ”den djupa staten”.

”Folkomröstningen styrs av utländska krafter som driver nationen mot splittring”, hävdade Devlet Bahceli, ledare för ultranationalistiska MHP nyligen vid ett protestmöte.

Förändringarna som väcker hetast känslor är:

Militärens och de höga statstjänstemännens makt inskränks.

Den rättsliga immuniteten för de militärer som genomförde 1980 års kupp avskaffas.

Författningsdomstolen ska inte lika lätt kunna förbjuda politiska partier.

Den sista punkten är viktig inte minst för Erdogan och AKP. Sedan militärkuppen 1980 har 25 partier bannlysts. För ett par år sen undgick det folkvalda AKP med en hårsmån att förbjudas. Skälet till processen mot partiet var ett förslag om att häva förbudet mot huvudduk på landets universitet.

Det prokurdiska partiet DTP bannlystes förra året på grund av påstått samröre med den terroriststämplade gerillan PKK. I stället bildades DHP, som uppmanar kurderna att bojkotta folkomröstningen.

Tayyip Erdogan och hans AKP har sedan valsegern 2003 stärkt kurdernas rättigheter och genomfört sociala reformer för de fattiga massorna i den sydöstra delen av landet.

Därför väntas en stor del av kurderna stödja jasidan, vilket kan fälla avgörandet i dagens folkomröstning.