Läckan kan göra diplomater tysta

När amerikanska UD insåg att Wikileaks fått loss 250 000 hemliga diplomatiska dokument beordrade Hillary Clinton sina tjänstemän att ringa runt till världens huvudstäder.

Uppdrag: Att mildra effekterna av den katastrofala läckan.

Att även svenska UD kontaktades bekräftade utrikesminister Carl Bildt i går. 671 av dokumenten har skickats från den amerikanska ambassaden i Stockholm. Inget av dem tycks innehålla något sensationellt.

Ändå anser Bildt att Wikileaks orsakar stor skada. ”Det är inte bra. Färre vågar tala med USA”, sade han i går.

President Barack Obamas talesmän fördömer publiceringen som ”omdömeslös”. Den republikanske kongressmannen Peter King vill till och med terroriststämpla Wikileaks, ”precis som al Qaida.”

På samma sätt som vid tidigare publiceringar har Wikileaks och dess grundare Julian Assange låtit några stora medier gå igenom den enorma mängden data i förväg: New York Times, The Guardian, Der Spiegel, Le Monde och El Pais.

I materialet som nu successivt läggs ut på Wikileaks hemsida finns dramatiska avslöjanden om det politiska spelet i brännande konflikter:

När Israel i december 2008 invaderade Gaza erbjöd försvarsminister Ehud Barak både Egypten och palestinska Fatah att få kontroll över området så snart Hamas krossats. Enligt Barak, citerad i ett telegram, tackade båda nej.

Saudiarabiens kung Abdullah vädjade flera gånger till USA att gå till militärt anfall mot Irans kärnenergianläggningar. ”Hugg huvudet av ormen”, uppges kung Abdullah ha sagt. Även andra arabledare ska ha bett amerikanerna att sätta in bombflyg mot Iran.

För tre år sen inledde USA hemliga försök att föra ut höganrikat uran från Pakistan. ”Om lokala medier får reda på det här kommer de att framställa det som att USA tar Pakistans kärnvapen”, skrev ambassadören Anne Patterson hem till Washington.

Detta är avslöjanden med politisk sprängkraft. Men samtidigt inte särskilt överraskande.

Israel utrymde sina bosättningar i Gaza för bara fem år sen och har säkert ingen lust att få krutdurken på halsen igen. Och Egyptens president Hosni Mubarak har tillräckliga problem med Muslimska brödraskapet utan att dessutom vilja få ansvar för Gaza.

Det sunnimuslimska Saudiarabien har länge konkurrerat med shiamuslimska Iran om positionen som den muslimska världens ledare. I kriget mot terrorismen är Saudiarabien en allierad till USA, medan Iran är huvudsponsor åt såväl Hamas som Hizbollah, båda terroriststämplade av amerikanarna.

Pakistan står officiellt på USA:s sida i kampen mot terrorn. Men det är ingen hemlighet att höga officerare inom säkerhetstjänsten ISI spelat under täcket med talibanerna och att västmakterna inte litar på att de pakistanska kärnvapnen är i säkra händer.

I dokumenten som Wikileaks publicerar vimlar det av skvaller från amerikanska diplomater om olika ledare. Nicolas Sarkozy är ”ömhudad och auktoritär”. Angela Merkel är ”avog och föga kreativ”. Vladimir Putin är ”Batman” och Dmitrij Medvedev är ”Robin”. Muammar Khaddafi umgås med en ”yppig ukrainsk sjuksköterska”.

Men att döma av reaktionerna från Washington – och andra huvudstäder – är det mer själva läckan än innehållet i dokumenten som upprör.

Här står två synsätt emot varandra:

Man kan som Julian Assange och Wikileaks påstå att maximal offentlighet alltid gynnar demokratin.

Man kan som de flesta politiker och diplomater gjorde i går hävda att tyst diplomati måste få förbli tyst. Att förtroligt utbyte av information förhindrar krig. Att det finns saker som måste förbli hemliga – även i en demokrati.

”Undviker risker och är sällan kreativ.”

Citat från det läckta materialet om Angela Merkel, Tysklands förbundskansler.

Hillary Clinton: ”USA beklagar djupt att hemligstämplad information offentliggjorts.”

USA:s utrikesminister, som också karaktäriserade läckorna som ”en attack mot det internationella samfundet”.