SANKT PETERSBURG. Pompa och ståt är den ryska statsledningen bra på, och pengar finns när det behövs. Danskarna hade gärna gjort ceremonin enkel och kort, men det ville inte den ryska sidan.
— Vi lyckades övertyga danskarna att det är vackert och helt nödvändigt att ha en ceremoni som många har möjlighet att delta i, sade det ryska heraldiska rådets ordförande Georgij Vilinbachov.

På torsdagen fördes kistan vidare till den stora Isakskyrkan i Sankt Petersburg. På vägen stannade liktåget för en minnesceremoni utanför tsarernas enorma sommarresidens i Tsarskoje Selo. Väl framme vid Isakskyrkan bars kistan in av fyra danska och fyra ryska militärer i paraduniform.
Gudstjänsten förrättades av den ryskortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Aleksij II. Patriarken var redan på sovjettiden känd för sin kritiklösa hållning mot statsmakten. Enligt arkivdokument hade han KGB:s stöd när han i sina yngre dagar valdes till den ryskortodoxa kyrkans överhuvud i det då sovjetiska Estland.
Vid Dagmars kista talade den vitskäggiga patriarken länge om Rysslands kaotiska historia. Han menade att det nu var dags för änkekejsarinnan att återvända till Ryssland, eftersom den ryska historien nu är tillbaka på rätt räls.
— Nu följer Ryssland Kristi väg, den moraliska lagens väg, sade han.
Det direktsända liktalet hölls på ryska. De danska hedersgästerna, däribland kronprinsparet Frederik och Mary, verkade inte uppfatta att begravningen användes för att marknadsföra sittande regering.
Hela veckan har framför allt de statsstyrda tv-kanalerna i Ryssland berättat om änkekejsarinnan och den pompösa återbegravningsceremonin, men intresset bland Petersburgsborna var inte överväldigande.
— Det är väl ingen stor sak, sade fastighetsmäklaren Aleksandr Dymnikov som inte hade en tanke på att följa begravningen.
Historikern Dina Chapajeva menar att den ryska staten hellre vill ha pompa och ståt än ett fungerande medborgarsamhälle.
— Sådana här ritualer i stället för en dialog mellan folket och makthavarna gör att Ryssland börjar likna en monarki.
Föddes i Köpenhamn 1847 och gifte sig 1866 med den ryska tronföljaren Alexander, senare tsaren Alexander III. Anlände för första gången till Ryssland den 26 september 1866. Hennes äldste son Nikolaj som föddes i maj 1868 blev Rysslands siste tsar, Nikolaj II, och avrättades av kommunisterna. Hon själv flydde från Ryssland under inbördeskriget och levde sina sista år i Danmark där hon dog 1928 och begravdes i Roskilde domkyrka.
100% är glada
0% är likgiltiga