"Vi kan leva tillsammans eller dö"

JERUSALEM/VÄSTBANKEN. Muren slingrar sig som en serpentin genom byar, städer och jordbruksmark. På vissa ställen är den en åtta meter hög, grå betongmur. På andra ställen nästan lika höga och dödliga elstängsel.

– Det här är rätt och slätt apartheid.

Uttalandet kommer från Jeff Harper, omstridd israelisk och judisk fredskämpe i ICAHD, Isaraeli Committée Against House Demolitions.

Han visar runt på Västbanken. På en sida Ma´ale Adummin, en ny, modern israelisk bosättning med uppemot 35000 invånare, på den andra palestinska hus som grävskoporna raserat. Totalt har fler än 10000 palestinska hem krossats, enligt ICAHD.

– Men den israeliska staten säger inte att bosättningarna byggs på ockuperat område utan ockupation existerar endast utanför bosättningarna på Västbanken. Det är rena Kafka, säger Jeff Harper.

En bild som den israeliska regeringen förstås inte har.

– Det handlar om säkerhet och uråldrig rätt till landet, säger Daniel Seaman, chef för regeringens presscenter och som tjänat landets premiärministrar i 23 år.

Säkerheten för det judiska folket är därför det viktigaste sedan staten Israel grundades 1948, hävdar han. Om bosättningarna är det enda hindret mot fred, finns det en lösning.

– De kan flyttas, det har regeringen redan visat i Gaza, säger Daniel Seaman.

Hur hundratusentals bosättare ska kunna flyttas från Västbanken har han inget konkret svar på. Israeliska staten godkänner dessutom nya bosättningar. Och de bosättningar som kallas olagliga även av israeler lämnas inte utan säkerhet och militär närvaro.

Det finns religiösa judiska företrädare som inte accepterar ockupationen. Rabbinen Arik Ascherman representerar organisationen ”Rabbis for Human Rights”. En ganska liten organisation, säger han.

– Endera måste vi leva här tillsammans eller dö. Då lever jag hellre, säger rabbinen.