63-årige Leif Weissmann är något så ovanligt som en svensk bosättare långt inne på Västbanken. Han tar emot oss och bjuder på sill och snaps ute i sin lövhydda på altanen. Det är judarnas lövhyddehögtid när vi besöker honom.

Det finns i stort sett inget mellan honom och den jordanska gränsen, utsikten över ökenlandskapet är milsvitt.
Hustrun bor kvar inne i Jerusalem men den 15-årige sonen Raphael bor med honom här ute. De vuxna döttrarna bor i Uppsala
Leif Weissmann anser att han har all rätt att bosätta sig var han vill.
– Detta är inte en landkonflikt utan en konflikt mellan judendom och islam. Araberna ska lämna det här landet för det finns inget land som heter Palestina. Araberna har ingen födslorätt här.
Leif Weissmanns far flydde från Österrike undan nazisterna till Sverige.
– Jag fick höra judejävel nästan varenda dag när jag växte upp i det ”upplysta” Sverige. Hade jag fått välja hade jag varit född här, säger han.
Att flytta till Israel var som att komma tillbaka till det som är hans och alla andra judars hem.
Närmaste grannen är den ryska familjenTsurkov med fyra barn. De bor i ett enkelt trähus medan Leif Weissmann har byggt en gedigen villa.
Inom kort blir en flerfilig motorväg klar som gör att den timslånga färden in till Jerusalem kommer att gå betydligt fortare. En motorväg för bosättare, inte för palestinier.
Intifadan, upproret på Västbanken, är inget uppror, enligt Leif Weissmann.
– Det är en felaktig benämning. Intifada betyder att kasta ut, att göra sig fri. De vill göra sig av med oss och intifadan är helt enkelt ett försök att kasta ut oss.
Någon fred tror Leif Weissmann inte på, problemet är olösligt.
– Om alla palestinier drog till Jordanien vore det den enklaste lösningen, säger han.
25% är glada
25% är likgiltiga