Världen har blivit fredligare

– Vid kalla krigets slut utbröt en rad konflikter i och kring det kollapsade Sovjetunionen. Nu har många avslutats och konfliktnivån i världen är tillbaka igen till en lägre nivå där jag tror att vi kommer att ligga kvar, säger Ronald Stade, freds- och konfliktforskare vid Malmö högskola som studerar globala konfliktscenarier.

Även om krig som företeelse finns kvar tycks förutsättningarna och formerna ha förändrats.

– Tidigare var det vanligaste att två staters regeringar slogs mot varandra. Nu ser vi allt fler regionala konflikter där ett lands regering slåss mot andra grupper, säger han.

1991 hade världen 52 krig och konflikter, 2006 hade den 32 stycken. De senaste åren har långvariga militära konflikter som den i Acehprovinsen i Indonesien, i Sierra Leone och Nordirland gått mot fredliga lösningar. Arkiv: AP

Med ett minskat stormaktsinflytande har konfliktorsakerna blivit fler och krigen svårare att stoppa. Flera parter med olika intressen kan vara inblandade och omväxlande samarbeta eller motarbeta varandra för att vinna fördelar. Exemplet Sierra Leone här intill är ett tydligt exempel.

Kalla krigets slut bidrog också till ökad tillgång på vapen. Innan hade USA och Sovjet stort inflytande över vem som fick köpa vad. Numera finns fler exportörer med större frihet att sälja till vem man vill.

Krig kan ha olika drivkrafter. Etniska, religiösa och ideologiska motsättningar liksom kontroll över landområden och naturresurser är vanliga orsaker. Ofta ryms flera av motiven inom samma konflikt.

– Man kan inte bara utgå från den förenklade bilden att krigets orsak finns i den mänskliga naturen, att vi av naturen är giriga och grymma. Krig är alltid en organiserad verksamhet i ett socialt sammanhang, säger Ronald Stade.

– Det finns en historisk variation i vad krigen handlar om. Idag är det inte sannolikt att en stat skulle invadera en annan för att omvända människorna där till kristendom. Men där-emot kan det legitimeras med att man vill säkra demokrati och mänskliga rättigheter, säger Ronald Stade.

USA:s närvaro i Irak och Afghanistan och Kosovokriget i Serbien är några exempel.

Andra moraliska motiv kan vara att bekämpa en korrupt regim eller skapa en ny typ av samhälle, exempelvis byggt på religiösa eller socialistiska ideal.

När ett krig väl brutit ut krävs mer för att nå fred än att enbart lösa den ursprungliga konflikten. Eftersom krig ofta finansieras med kriminalitet som utpressning av civilbefolkningen, droghandel och vapenhandel uppstår snart grupper som skulle förlora ekonomiskt på en fredlig lösning.

Exempelvis bekostade Serbien sin krigföring med storskalig smuggelverksamhet. En del av vinsten hamnade i fickorna på makthavare som fick ett intresse av att fortsätta kriget.

Ronald Stade menar att krigets legitimitet bygger på människors uppfattning av sin omvärld. När den förändras minskar möjligheten att föra kriget vidare.

Han nämner Nordirland som exempel. Här finns en lång tradition av väpnat våld mellan katoliker och protestanter som kan upplevas som naturlig i det egna närområdet. EU:s framväxt har bidragit till att göra människors perspektiv mer internationella. Då framstår konflikten istället som onaturlig eftersom katoliker och protestanter lever i fred med varandra i övriga Europa. Freden på Nordirland kom – inte för att de stridande ville det – utan som en följd av att vanligt folk var trötta på kriget som hindrade landets utveckling.