Sputnik blev början på rymdäventyret

1950-talets oktobernatthimmel var inte så ljusförorenad som nu. Den var blåsvart med stora lysande stjärnor – även över stad och by. Vi gick man ur huse och stod och glodde upp i skyn.

Och där kom den – Sputnik – en distinkt lysande prick på himlen. Den rörde sig hastigt uppåt, passerade zenit och försvann, det vill säga gick in i jordskuggan.

Vi hade sett den. Vi var muntra över det men förstod inte vilket jättelikt rymdäventyr som låg framför oss och att denna ljuspunkt på himlen förebådade månfärder, marssonder, och satellitburen datatrafik. Att satelliter till och med skulle komma att styra böndernas gödselgivor på fälten och hjälpa bilister att hitta på vägarna.

Eller att, som nu, Malmö skulle passeras av flera hundra satelliter varje dygn.

Snarare uppfattade vi denna lilla farkosts varv runt jorden som en del av det kalla kriget eller till och med en frukt av andra världskriget.

Krigsslutet låg ju bara tolv år tillbaka. Och kalla kriget rådde: relationen mellan väst och Sovjet var bottenfrusen – Stalin hade dött endast fyra år tidigare.

Faktum var att projektet satellit startat bara ett par år innan Sputnik började sin bana runt jorden.

Fram till 1955 hade både USA och Sovjet koncentrerat sin rymdforskning på att få fram kraftiga missiler som kunde bära atomstridsspetsar runt halva jorden.

Det hade börjat under andra världskriget i byn Peenemünde några mil öster om Greifswald på tyska Östersjökusten. 1940 bodde och arbetade 18 000 människor i den annars gudsförgätna hålan, varav tusentals under jord i jättelika bunkrar. En del var forskare och ingenjörer, andra var slavarbetare under den nazistiska regimen. En – den kanske mest briljante av forskarna – hette Werner von Braun.

De arbetade intensivt med det nya hemliga vapen som skulle ge Hitler och nazisterna segern i världskriget – raketvapnet.

I december 1943 började resultatet av deras möda, först V1 – och sedan V2-raketerna, att sprängämnesstinna vråla in över London.

Men det var för sent för att rädda Hitlertyskland.

Bara dagar efter det tyska sammanbrottet 1945 började amerikanska och sovjetiska militären samla in vad de kunde av raketer och annan utrustning samt ta för sig av forskare och tekniker. von Braun hamnade i USA och hans samröre med nazisterna var därmed glömt.

Hans kolleger borta i Sovjet behandlades lika förlåtande.

Ryssarnas tyskar hann först och fick upp Sputnik, 83 kilo tung.

Sedan hände mycket. Rymdhunden Laika och kosmonauten Gagarin är nu legender. Den senare besökte för övrigt Malmö och blev hedersbrandman. Neil Armstrong gick på månen. USA hämtade in Sovjets försprång och numera samarbetar till och med amerikaner och ryssar i rymden.

Och i Peenemünde vill man inte påminnas om interkontinentala robotar med domedagsladdningar utan kallar byn för rymdfartens vagga och pratar hellre om von Braun än om Hitler.