Åtal mot polska soldater för dödsskjutning upprör

WARSZAWA. De flesta av dödsoffren och av de sårade var kvinnor och barn.

Händelsen som inträffade den 16 augusti i byn Nangar Khel i Afghanistan väcker starka känslor. Kritiken mot försvarsministeriet som försökt mörklägga katastrofen är massiv.

På morgonen den 16 augusti körde en polsk patrull på rutinuppdrag i byn Nangar Khel i östra Afghanistan på en mina. Talibanernas beskjutningar besvarades av polackerna som bad om förstärkning. När insatsplutonen anlände till platsen avlossades eld från maskingevär och granatkastare. Några talibaner återfanns inte bland offren. Däremot hade sex civila dödats och flera skadats, de flesta kvinnor och barn.

Skadade vårdas i Polen

Hela massakern nedtystades av polackerna. De inblandade fick fortsätta sin tjänstgöring och erhöll ingen psykologisk hjälp. Det var amerikanerna, som polackerna sorterar under, som offentliggjorde händelsen. De tre kvinnor som skadades allvarligast fördes i hemlighet till ett sjukhus i Polen där de opererades och vårdas fortfarande. Journalister tillåts inte träffa de skadade afghanska kvinnorna vars familjer också finns på plats.

Militäråklagaren Karol Frankowski vid Poznans militärdomstol hävdar att de polska soldaternas dödsskjutningar inte berodde på självförsvar eller att massakern skedde oavsiktligt. De sju åtalade riskerar fängelse i mellan tolv år och livstid.

Tragisk olycka

De åtalade, från meniga till kapten, erkänner sig inte skyldiga till krigsbrott utan säger att det var en tragisk olycka. Samtliga åtalade kommer från 18:e landsättnings- och stormtruppsplutonen i Bielsko-Biala i södra Polen. Dessa röda baskrar kallas ”eliternas elitförband”. Samtliga åtalade har bred erfarenhet av internationella uppdrag i Kosovo, Irak och Afghanistan.

En avgörande fråga är; på vems order handlade soldaterna? Polen undertecknade 1991 Genèvekonventionen som understryker ”speciell försiktighet” när civila är inblandade. USA har däremot inte undertecknat konventionen vilket betyder, förenklat uttryckt, att amerikanska men inte polska soldater kan skjuta mot civila mål. Att talibaner gärna gömmer sig och uppehåller sig bland civilbefolkningen är ett känt faktum. Rätten att skjuta mot ”militära mål” har en negativ definition, ett militärt mål är ett icke civilt mål. Det betyder, föreligger inga uppgifter om att det är ett civilt mål kan målet behandlas som militärt, som ett terroristnäste.

”Stor medmänsklighet”

En annan fråga som utreds är om massakern var en hämnd, en polsk soldat hade dödats ett par dagar tidigare. Att polska soldater på internationellt uppdrag skulle uppföra sig som krigsförbrytare är för polacker i gemen en fullständigt främmande tanke.

– Till och med under den skamliga ockupationen av Tjeckoslovakien 1968 uppförde sig polska soldater med största medmänsklighet, säger militärhistorikern Henryk Samsonowicz. Han påpekar att Polen trots många krig aldrig uppträtt som krigsförbrytare.

Paralleller till Song My

Att jämföra den polska massakern i Nangar Khel med den amerikanska i Song My, då 400 vietnameser dödades, är en grov överdrift. Ändå görs parallellen i polska medier vilket vittnar om den plågade stämningen i landet.

Upprördheten är också stor över förödmjukelsen då de åtalade hämtades av militärpolis. Inför anhöriga slogs de misstänkta krigsförbrytarna till marken, drogs på rånarluvor och fördes bort i handbojor. Den nytillträdde försvarsministern Bogdan Klich har protesterat mot att de polska soldaterna behandlas som ökända seriemördare. Landets ledande militärer är övertygade om de åtalades oskuld. Waldemar Skrzypczak, general för marktrupperna, gör domen till en kabinettsfråga:

– Jag hävdar att soldaterna är oskyldiga. Döms soldaterna för krigsbrott avgår jag.

De flesta ledarskribenterna anser att soldaterna måste få hårda straff så att brottet aldrig mer upprepas. Andra anser att domstolen måste ta hänsyn till den extremt brutala situationen i Afghanistan.

Enligt en färsk rapport från den välrenommerade tankesmedjan Senlis Council i Bryssel, gäller inte längre frågan om utan när talibanerna återvänder till Kabul. Situationen är ytterst spänd och farlig. Talibanerna behärskar nu halva Afghanistans territorium, varje dag ökar antalet områden med beteckningen ”no go”.