Neapels sopor sprids över landet

ROM. – Vi lever en djurisk tillvaro. Det är ett obehag som inte går att skaka av sig. Det känns som ett krig, inte som en fråga om sopor. För det påverkar en på alla sätt, fysiskt, psykiskt och socialt.

Allt är ett enda gytter av småstäder som så småningom växer ihop med Neapel. I det här området är de gröna sopcontainrarna alltid överfulla. Soppåsar kantar gatorna i städerna och lands-vägarna som löper från samhälle till samhälle.

Men nu är det värre än någonsin. Under julhelgen stängdes några sopstationer eftersom de var överfulla.

Renhållningsarbetarna lade ner arbetet och konsekvenserna är flera meter höga drivor av sopor på gator och torg. Invånarna i ett äldreboende i Neapel kunde inte komma ut igår, eftersom ingången var blockerad av ett sopberg.

– Så fort vinden vänder, luktar det gräsligt. Och den som ger sig på att hänga ut lite tvätt, får in någonting oigenkännligt, stinkande, grådaskigt, fortsätter Antonio.

Tvätten, Neapels avundsvärt vita tvätt på slaka linor mellan husen i gränderna. Den sista romantiska symbolen för vad staden en gång varit, är besudlad och förorenad.

Allt har sitt upphov i kortsiktigt politiskt tänkande och en massiv inblandning av den lokala maffian, camorran, i sophanteringen i området. Varje Kampanienbo producerar 435 kilo sopor om året. Det är en hög siffra som borde ha lett politikerna till att lägga upp en avfallsplan.

Den kom i slutet av 1990-talet, men då hade redan en dålig vana rotat sig. Hushållssoporna samlades in då och då och lämnades på dåligt utrustade soptippar. Det som de kommunala tipparna inte klarade av, tog camorran hand om. Bossarna har gott om mark och gamla stenbrott att gräva ner och lagra sopor i. Det de inte har, det köper de. Camorrans åkeri-företag är också oräkneliga.

I Neapels kranskommuner är politikerna inte så nogräknade. Flera rättsliga utredningar visar hur lokala pampar och bossar har gjort upp avfallsaffärerna mellan sig. För sopor är guld. De åtta klaner som sysslar med ”munezza” (sopor), omsätter enligt en uppskattning omkring 42 miljarder kronor om året. Camorran har därför allt intresse av att sophanteringen förblir dåligt organiserad och fragmenterad. Den pågående revolten mot att öppna den nedlagda soptippen i för-staden Pianura, är delvis organiserad av camorran.

Gerillakriget i Pianura och sopbergen på gatorna har gjort avfallskatastrofen till rege-ringens första stora kraftmätning i år. I går kom handlingsplanen. Armén ska samla upp soporna som ska fördelas på sopanläggningar i hela Italien. Det påbörjade sopeldade kraftvärmeverket i Acerra norr om Neapel ska byggas färdigt så fort som möjligt. Två andra ska medverka till att lösa sophanteringen i framtiden.

I fyra månader får Italiens före detta polischef Gianni De Gennaro i uppgift att hålla situationen under kontroll. Under den tiden måste alla kommuner i Kampanien börja med sopsortering.

Men i Pianura fortsätter protesterna. Ett av de stora problemen har alltid varit att få lokalbefolkningen att acceptera en soptipp eller ett kraftvärmeverk inpå knutarna. Reaktionerna är våldsamma och få politiker vågar trotsa sina väljare så öppet. Oppositionen passar ofta på att piska upp stämningen av politiska skäl.

Det är några av flera orsaker till att nödläget består.

– För sju år sedan skrev jag till Italiens president om sopor, korruption och camorra i min hemstad Casaluce, säger Antonio. Två år senare kallades jag till Quirinalpalatset och fick tala med presidentens juridiska rådgivare. ”Det här är ju förfärligt, sade han. Det här måste ni anmäla på plats.”

– Det var just det jag hade gjort, men ingen lyssnade.