Abortförbudets kritiker skräms till tystnad

Nu ska kvinnorna som hjälpte Rosa och hennes familj ställas inför rätta.

Demonstrationerna på de slitna gatorna i Nicaraguas huvudstad Managua är många och högljudda. Det har de varit länge nu. Människor protesterar mot president Daniel Ortegas maktfullkomlighet och det nya förbudet mot politiska partier.

Hösten 2006 demonstrerade över 20 000 människor mot införandet av totalt abortförbud.

Det hjälpte inte.

Den nyblivne presidenten och sandinistledaren Daniel Ortega, införde lagändringen och idag har Nicaragua en av världens strängaste abortlagstiftningar. Inte ens om det finns risk för kvinnans liv avslutas en graviditet.

Sedan lagändringen införts har över 100 kvinnor dött till följd av komplikationer under graviditeten och av illegala aborter.

– Det blir värre och värre i landet. Vi arbetar i motvind. Demokratin är i fara och de som har det svårast är kvinnorna, säger Chachi Bildt, som tills nyligen arbetat på den svenska biståndsganisationen Forum Syd i Nicaragua.

Debatten om abort tog fart i Nicaragua 2003 när Rosa, som då var 9 år, våldtogs på väg hem från skolan.

Hon bodde i Costa Rica där hennes föräldrar arbetade. Trots att abort fortfarande var lagligt var det aldrig ett alternativ. Istället skulle Rosa få bästa möjliga vård för att klara sig igenom graviditeten och lära sig bli en ansvarsfull mor.

Efter att fallet uppmärksammats i både Costa Rica och Nicaragua, fick Rosa och hennes familj hjälp av flera kvinnoorganisationer att få ut Rosa från sjukhuset och tillbaka till Nicaragua.

– Vi hjälpte ett barn i nöd. Det var och är vansinne att se det på något annat sätt, säger Marta María Blandón.

Hon var en av dem som hjälpte Rosa, och väntar nu på rättegången som skulle ha inletts i januari i år.

– Jag är övertygad om att regeringen medvetet låter ärendet vila tills de bedömer att rätt stund är inne, alltså när rättsprocessen kan gynna dem som mest. Under tiden fungerar vi som skräckexempel för att skrämma andra kvinnor till tystnad.

Marta María Blandón är psykolog och har under 15 år varit ledare i en av landets mest framträdande feministrörelser, Movimiento Feminista.

– Människor är rädda i Nicaragua och allra räddast är kvinnorna.

Förklaringarna till rädslan är, enligt Blandón, ett genomruttet rättssystem och en president som kommit till makten med stöd av kyrkan. Katolska kyrkans ställning i Nicaragua är mycket stark. Och i ett land där utbildningsnivån är mycket låg är det få som ifrågasätter makten.

– Under processen med Rosa var jag rädd att familjen skulle skrämmas till att låta flickan föda barnet. Jag var också rädd att de skulle låta sig mutas och att vi, i kvinnorörelserna, skulle anklagas för att genomdriva aborten, säger Marta María Blandón.

Nicaragua är ett av världens fattigaste länder. Nästan hälften av befolkningen, 45,1 procent, lever på mindre än en dollar om dagen, enligt Human Development Report 2007. Endast fyra av tio har tillgång till offentlig hälso- och sjukvård.

Marta María Blandón är besviken. När Daniel Ortega och sandinisterna kom till makten 2006 hade hon höga förhoppningar. Hon trodde att utvecklingen skulle vända, fattigdomen bekämpas och förhållande för människorna förbättras.

– Sandinisterna lovade så mycket och har inte gjort ett dugg. Allra minst för kvinnorna. Jag är mycket bekymrad och oroad inför framtiden. Kvinnor dör för att de inte får läkarvård under graviditeten. Kvinnor misshandlas och utnyttjas – men det definieras inte som problem på den politiska agendan.

Det visade sig att det var Rosas styvpappa som förgripit sig på henne. Och övergreppen fortsatte. Rosa, som nu är 14 år, har ett nästan två år gammalt barn med sin styvpappa, som nu är dömd till fängelse för sitt brott.