Med fred som främsta export

Text: Stig Larsén
Publicerad 20 juli 2008 23.30 Uppdaterad 21 juli 2008 9.56

Världen.
En omfattande självstyrelse har gjort det demilitariserade, neutraliserade och svenskspråkiga Åland till ”Fredens öar” i Östersjön.
– Ålandsexemplet visar hur konflikter kan lösas utan våld, säger Sia Spiliopoulou Åkermark.

MARIEHAMN.

– Ålandsexemplet visar hur konflikter kan lösas utan våld,

Japan var den första nation som besökte Fredsinstitutet strax efter att det bildats 1992. Sedan dess har gäster från världens alla hörn sökt sig till Mariehamn för att studera Ålands kanske viktigaste exportprodukt – freden.


– Beslutsfattare, forskare och journalister från södra Kaukasus, forna Jugoslavien, Kina, Mellanöstern och Centralamerika har varit intresserade av Ålandsexemplet, säger Sia Spiliopoulou Åkermark, docent i folkrätt och direktör vid Ålands fredsinstitut.


Det är en paradox att Åland i dag har fred- och konfliktlösning som exportprodukt, när den första turistattraktionen var raka motsatsen – krig.


Annonser i Aftonbladet 1854 gjorde reklam för propellerångfartyget Sundsvalls resa till Åland den 13 augusti. Resenärerna lockades med att få se en stormaktskonflikt på nära håll, den engelsk-franska flottans bombardemang av den ryska befästningen Bomarsund.


Vad de fick uppleva var inte bara krig, utan också de första stegen i Ålands moderna historia. Ryssland tvingades underteckna demilitariseringsfördraget som innebär att Åland inte får befästas.


– Trots mer än 150 år på nacken gäller det fortfarande och innehållet har sedan 1856 bekräftats vid ett flertal tillfällen.


Den andra hörnstenen i Ålandsexemplet är självstyrelselagen. Den tillkom 1921 sedan FN:s föregångare, det nybildade Nationernas förbund, ingripit och fattat beslut om Ålands status och statstillhörighet.

– Det är viktigt att understryka att Åland inte har en delegerad självstyrelse, utan att det var Nationernas förbund som stod bakom överenskommelsen, menar Sia Spiliopoulou Åkermark.


Protokollet som undertecknades den 27 juni 1921 gjorde ingen av de tre inblandade parterna Finland, Sverige och Åland lottlös.


Finland fick suveräniteten över Ålandsöarna. Sverige fick garantier för att svenskan skulle vara det enda officiella språket medan Åland fick guldägget, den åländska självstyrelsen. I samband med protokollet antogs också en skrivning om att Åland ska vara neutralt.


Självstyrelselagen, som ibland kallas Finlands mest komplicerade lag, innebär att Finland inte ensidigt kan ändra den. Också lagtinget, Ålands riksdag, måste säga ja till nya skrivningar.


– Men det krävs mer för att konfliktlösningen ska fungera. Det har alltid varit spänningar mellan Åland och Riket. Då gäller det att ha flera kanaler, flera säkerhetsventiler, om konflikter ska kunna lösas.


– En viktig komponent är den ständigt pågående dialogen mellan Mariehamn och Helsingfors.


Fredsinstitutet övervakar att demilitariseringen och neutraliteten efterlevs. Så är inte alltid fallet.


Sia Spiliopoulou Åkermark tycker att Finland inte tillräckligt beaktar Ålands särställning i Nato-diskussionerna.


Institutet har också vid ett flertal tillfällen påpekat brott mot neutraliteten, då såväl Norge som Sverige transporterat militär personal på bland annat Siljafärjorna som angjort Åland. Hon tycker att Sverige oftare borde lyfta fram Ålandsexemplet.

– Sveriges karriär i de internationella organisationerna började med landets beslutsamhet att lösa Ålandsfrågan inom Nationernas förbund. Det glöms ofta bort när man redogör för Sveriges internationella politik.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

100% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Med fred som främsta export"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu