Munkar och nunnor blir grannar

Det är inte varje dag det byggs ett nytt munkkloster, senast skedde det för 450 år sedan. Men den första februari 2009 ska Mariavalls munkkloster stå klart. Det första spadtaget togs i början av juli och igår blev det en regnig och blåsig byggstart.

Desto varmare och lugnare var det i det intilliggande nunneklostret där Sydsvenskan träffade broder Ingmar Svantesson som verkar där som präst sedan tolv år tillbaka. 1975 drabbades han av en djup förälskelse som trettio år senare fortfarande känns lika stark.

– Jag träffade Gud som är en stor magnet och viktigare än allt annat, säger han.

Teologistudierna i Lund kändes plötsligt otillräckliga och i stället lockade klosterlivet. Ingmar Svantesson bestämde sig för att gå hela vägen och bli munk.

Som den hittills enda svenska munken inom Den helige Benedikts kommunitet har han tills nu varit hänvisad till en egen villa i närheten av Mariavall, men snart ska han få packa sina väskor för att flytta till ett riktigt kloster.

Med finansiering genom gåvor från svenska vänner och öronmärkta pengar från katolska stiftelser i Tyskland ska drömprojektet bli verklighet.

– Det blir ett litet kloster i trä med plats för fem munkar. Vi har försökt hålla det lågmält och jordnära för att det ska smälta in i omgivningen, säger Per-Olof Kippel, arkitekten bakom bygget.

Han kallar klostret för det mest spännande och tillfredställande projektet i sin karriär. Det har krävt resor, både i Sverige och utomlands, för att prova klosterlivet tillsammans med Ingmar Svantesson.

Männen träffades redan för fyra år sedan när Kippel öppnade ”Celticbaren” i Tomelilla, en mötesplats för öl och fotboll.

– Det är en klubb med en stark irländsk och katolsk identitet. Därför kontaktade jag broder Ingmar för att fråga om han ville välsigna baren vid vår invigning.

Bekantskapen ledde till en förfrågan om att rita klostret på cirka 400 kvadratmeter. Klostret rymmer en stor klostergård, sovrum, bibliotek, gästavdelning, kök och tvättstuga.

Efterhand ska även en kyrka byggas.

– Det har varit väldigt svårt att rita eftersom jag inte har kunnat använda mig av min erfarenhet för smarta lösningar utan tvingats läsa på och anpassa mig efter regler från 500-talet, säger Per-Olof Kippel som menar att hans stressiga vardagsliv påverkats positivt av umgänget med Ingmar Svantesson.

Hur anpassar man sig efter levnadsregler från 500-talet år 2008?

– Det är inte så radikalt som många tycks tro, våra regler är inte stränga och konstiga utan kloka, förnuftiga och mänskliga, säger Ingmar Svantesson vars dagar främst består av arbete, bön och läsning.

Men att avstå från familj, resor, umgänge och förströelser har också sitt pris menar han – fast belöningen är mycket större.

– Varför nöja sig med det näst bästa när man kan få det bästa? Många söker sig till vårt kloster för att få lugn, komma ifrån stress och hitta sig själva. Här finns en stillhet, tystnad och balans som många tackar för, säger han.

Nu hoppas Ingmar Svantesson bara på att fler bröder ska ta sin kallelse på allvar.

– Tyvärr är det fler kvinnor än män som väljer att gå i kloster. Män är nog lite fegare medan kvinnor vågar vara närmre livet, säger han.