Smutsig el driver Kinas gröna OS

DATONG. Några dagar innan OS skulle börja bolmade röken ur skorstenar medan barnen lekte i den torra sanden. Order hade gått ut till anställda vid kolkraftverk i norra Kina att säkra produktionen till OS.

– Den kinesiska nationen har drömt om OS i hundra år. Vi måste kunna fylla lagret av kol, sade Chen Fei, vice vd på kraftverk nummer 2 när han besökte anläggningen i juni.

I samma veva monterades filter i skorstenarna i den 20-åriga anläggningen för att ta bort svavel och sotpartiklar som annars hade riskerat att blåsa iväg mot OS-arenorna 34 mil österut.

Att hålla ett grönt OS var en av grundpelarna i Kinas bud. Staden öronmärkte över 100 miljarder yuan och nu, sju år senare, är OS-området en imponerande uppvisning i den senaste miljötekniken.

– Peking har tagit enorma steg framåt tack vare OS, säger Hans Xu, presstalesman för Green­peace i Kina.

I rapporten China after Olympics skriver organisationen att Peking gjort ett bättre miljöarbete än Aten gjorde. För att förbättra luften har mängder av fabriker tvingats flytta eller tillfälligt skära ner produktionen. Bilar i Peking måste numera nå Euro IV-standard, samma utsläppskrav som gäller för nya bilar i EU.

De kinesiska arrangörerna, Bocog, skryter med att 20 procent av energin till OS-arenorna kommer från vindkraft. Baksidan är att resterande 80 procent till största delen kommer från kol.

Kolkraft står för 70 procent av Kinas energi och landets ekonomiska modell bygger på billigt kol. Samtidigt är kol det fossila bränsle som bidrar mest till växthusgaserna.

Kinas ledning erkänner numera att växthuseffekten är ett allvarligt hot. Förödande torkperioder, översvämningar och minskad jordbruksproduktion riskerar att stjälpa landets väg mot toppen. Men Kina vill inte åta sig några absoluta och tvingande gränser av utsläpp. Som utvecklingsland är Kina inte bundet av Kyotoavtalet. Och så länge USA inte är med så kommer Kina, vars elkonsumtion per invånare är mycket lägre, aldrig att ge upp sitt kol. Även i en enpartistat är det politiskt omöjligt.

Sverige hoppas få med Kina när efterföljaren till Kyotoprotokollet ska förhandlas fram i Köpenhamn hösten 2009 då Sverige är EU:s ordförandeland. Förhoppningen är att Kina och Indien ska gå med på minskad utsläppstakt och på sikt begränsningar.

När Fredrik Reinfeldt var i Kina i april försökte han locka Kina med att Sveriges ekonomi vuxit med 44 procent medan utsläppen minskat med 9 procent sedan 1990. Det kinesiska standardsvaret på självgoda europeiska predikningar är att ”det beror på att ni flyttat er smutsiga industri till Kina”.

Peking tycker att begränsningar främst är den rika världens ansvar. Gruvarbetaren Zhao Yushuai i Gaoshan i Shanxi håller med. Växthuseffekten har han bara en dimmig uppfattning om. Men han vet att i Shanxi finns inget annat att leva på än kol. Provinsen som levererar en tredjedel av Pekings el är torr och fattig med stora inkomstklyftor.

På vägen bredvid Zhaos hem kör bara två typer av fordon: Koltransporter och gruvägarnas exklusiva stadsjeepar. Zhao har en mula på innergården. Han sover med fru och två barn på en 3 gånger 2 meter lång kang, en uppvärmd tegelsäng.

I snitt tjänar gruvarbetarna 2500 yuan i månaden (2200 kronor) för 12 timmar om dagen under jord. Men sedan i juni har Zhao mist sitt arbete och inkomst. Alla privata små gruvor i trakten har beordrats stoppa produktionen till efter OS.

Zhao säger att myndigheterna inte vill att någon stor gruvolycka ska förstöra Kinas image under spelen. Själv ska han fördriva tiden med att titta på spelen på tv tills gruvan öppnar igen.

Vad betyder OS för dig?

– Att jag inte tjänar några pengar. Tidigare kunde vi äta kött varje dag. Nu blir det potatis och ångkokt bröd.