ANALYS: Spillrorna av Sovjetimperiet allt längre från varandra

OSS är en märklig skapelse som såg dagens ljus i december 1991 när Sovjet­unionen höll på att fasas ut. Många undrar om OSS verkligen fortfarande existerar, och frågan är befogad – med ett litet tillägg. Man kan undra om OSS någonsin existerat, annat än som en papperskonstruktion, en alltmer diffus skugga av det stora Sovjetimperiet.

En av huvuduppgifterna för OSS är att skicka observatörer till val i alla OSS-länder och konstatera att allting utan undantag går rätt till, trots att västliga observatörer som regel kommer till av­vikande slutsatser.

Ett par gånger varje år samlas stats­överhuvuden från de tolv medlemsländerna för att underteckna nya deklarationer och överenskommelser om allt närmare samarbete – samtidigt som länderna i verkligheten driver allt längre från varandra.

Ukrainas och Azerbajdzjans presidenter var in i det sista tveksamma till om det var mödan värt att åka till mötet i Bisjkek, och åtminstone en stol kommer med säkerhet att stå tom. Efter kriget i augusti har Georgien lämnat klubben.

Trots det kommer Georgien att stå högt på agendan. För första gången sedan Sovjetunionens sönderfall har två medlemmar i OSS varit i krig med varandra. Inget OSS-land förutom Ryssland har erkänt utbrytarrepublikerna Syd­ossetien och Abchazien, ett tydligt tecken på att det inte längre är storebror Ryssland som bestämmer.

Många av de centralasiatiska OSS-­länderna har närmat sig den mäktiga grannen Kina för att minska beroendet av Ryssland. Kina har egna problem med nationella minoriteter och motsätter sig därför alla erkännanden av utbrytar­regioner.

Ryska är fortfarande det gemensamma språket på OSS-ländernas toppmöten, och framför allt unga män från det underutvecklade Centralasien åker ­regelbundet till Ryssland för att tjäna­ pengar till familjens uppehälle. Den störtdykande Moskvabörsen och fallande oljepriser gör dock att Rysslands ekonomiska dragningskraft för andra OSS-länder kan tappa i styrka.

OSS-toppmötet är ett bra tillfälle för informella möten mellan statsöverhuvuden, men det officiella programmet är lika dåligt förankrat i verkligheten som hela OSS.

I de pampiga möteslokalerna i Bisj­kek diskuterar OSS-ländernas presidenter i dag den gemensamma ekonomins utveckling fram till år 2020. Utanför mötesrummen undrar alla hur världsekonomin ser ut om tjugo dagar.