USA-valet färgar hela världen

Det finns ett ord som Barack Obama och John McCain upprepat gång på gång i sina valtal: ”Leadership.” USA måste visa världen ledarskap.

För amerikanska politiker och väljare är USA:s självklara roll att leda världen. Efter åtta år med George W Bush tycker många att landet svikit. Dagens val påverkar inte bara 300 miljoner amerikaner, utan alla jordklotets 6,5 miljarder invånare.

USA är ett imperium på tillbakagång, hävdar en del. Ett land skakat i grundvalarna av den globala ekonomiska krisen. Men USA är fortfarande världens största ekonomi och världens enda militära supermakt.

På hemmaplan förväntas landets näste president axla manteln som världens ledare. Frågan är om resten av världen låter sig ledas.

Frihetens fyrbåk

En gång i tiden var USA en självklar symbol för ”den fria världen”. Det var ju här som den franska revolutionens ideal om frihet, jämlikhet och broderskap förverkligades.

När Europa låg i ruiner efter andra världskriget kom hjälpen med Marshallplanen.

För människor i väst var USA landet där alla fick chansen. Där välstånd växte och modernitet blommade. Där svarta tillkämpat sig lika rättigheter, där ungdomskulturer exploderade och där kvinnorörelsen bröt mark.

Det hindrade förvisso inte presidenter från John F Kennedy till Ronald Reagan att alliera sig med blodbesudlade diktaturer runt om i världen. I dag – i Bushepokens sista dagar gnistrar inte stjärnbanneret lika klart.

Kriget mot terrorismen har fått regimen att tumma på mänskliga rättigheter. För många européer förknippas USA med ofrihet, abortmotstånd och en neokonservatism där Bibelns skapelseberättelse väger tyngre än Darwin.

Banden till Europa

Amerikanska trupper befriade Västeuropa från nazismen. Äldre känner fortfarande tacksamhet.

I Östeuropa är USA nationen som knäckte sovjetkommunismen, det kalla krigets segrare som bjöd in massorna i öst till kapitalismen.

Men efter invasionen av Irak 2003 delade Bushregimen in vår kontinent i ”Det nya Europa”, som ställde upp, och ”Det gamla Europa”, som vägrade delta i kriget. Nu fruktar Polen, Tjeckien och andra länder i öst att förlora sin favoriserade ställning i Washington.

Barack Obama och John McCain vill reparera banden med Tyskland, Frankrike och det gamla Europa. Där är Obama långt mer populär än sin konkurrent. En valseger för honom gör det lättare för Berlin, Paris och Bryssel att stärka samarbetet med USA. Även högerledare som Fredrik Reinfeldt vill se demokraten Barack Obama i Vita huset.

Ekonomikrisen

Den 15 november står Bush värd för sitt sista stora politiska möte. Världens största ekonomier i G20 träffas Washington för att samordna insatser mot krisen.

När den slog till var det Storbritanniens Gordon Brown – inte Bush (eller Nicolas Sarkozy som leder EU) – som tog på sig ledartröjan och fick världens regeringar att förstå att de måste ingripa för att rädda det finansiella systemet.

Krisen tvingar USA:s näste president att stimulera ekonomin för att sätta fart på hjulen. Räkna med satsningar på infrastruktur och sänkta skatter i den amerikanska budgeten i januari, vare sig den läggs av Obama eller McCain.

På sikt är det fri handel över gränserna som höjer välståndet i världen. För ett litet, exportberoende land som Sverige är frihandeln extra viktig. Men i somras brakade WTO-förhandlingarna om ett nytt globalt frihandelsavtal samman. Och nu när krisen kopplat grepp om världsekonomin ser alla om sitt eget hus.

I USA såväl som i Frankrike förknippas globalisering med nedlagda fabriker och massflykt av jobb till låglöneländer. John McCain är mer frihandelsvänlig än Obama. Men båda väntas skydda amerikanska intressen när det blåser snålt.

Klimatfrågan

Under Bush har USA stått utanför Kyotoprotokollet om utsläpp av växthusgaser. Även snabbväxande ekonomier som Kina och Indien måste tvingas minska utsläppen, har det sagts.

Obama och McCain är mer intresserade att delta i internationella system för handel med utsläppsrätter.

Obamas mål för minskade utsläpp av koldioxid är högre än McCains. Obama talar om förnybar energi, McCain vill låta oljebolagen borra mer för att sänka bensinpriset.

Därför tror EU-länderna att chansen att få med USA på ett uppföljare till Kyotoprotokollet vid FN:s stora klimatkonferens i Köpenhamn i december 2009 är större med Obama.

Sverige får som ordförande i EU nästa höst en central roll i denna jordklotets ödesfråga. Det blir Fredrik Reinfeldts jobb att försöka få USA:s president att lova att liksom EU minska utsläppen med 30 procent till år 2020.

Kriget mot terrorn

När ett gäng terrorister den 11 september 2001 styrde två passagerarplan in i World Trade Centers tvillingskrapor i New York inleddes Bushs ”war on terror.” Det har inte bara lett till invasioner av Afghanistan och Irak, utan också till att rättsstatliga principer kastats på sophögen i USA såväl som Europa.

Med jakten på terroristerna som motiv har avlyssning och övervakning av medborgarna ökat dramatiskt. Misstänktas tillgångar har spärrats. I Guantanamo och på andra ställen hålls människor inspärrade i åratal utan att ställas inför rätta.

I denna terroristjakt har USA inte bara tagit hjälp av länder som Saudiarabien, Egypten och Pakistan – utan också av Sverige.

Blir det någon ändring med en ny president? Kanske.

Medan John McCain helhjärtat stödjer Bushs övervakningsprogram vill Obama att det ska krävas tillstånd från domstol för att avlyssna medborgarna. Båda har lovat stänga Guantanamo.

Världspolisen

Innan krisen slog till var Irak den stora politiska stridsfrågan i USA.

Barack Obama motsatte sig invasionen 2003, som stred mot folkrätten. John McCain stödde Bush.

Nu lovar Obama dra hem de amerikanska trupperna så fort det går. McCain vägrar fastställa en tidtabell och hävdar att soldaterna behövs i Irak i många år.

De militära insatserna i Irak och Afghanistan kostar USA svindlande summor. Dessutom förvärras budgetunderskottet snabbt av krisen. Brist på pengar kan tvinga näste president att avsluta ockupationerna snabbare än tänkt. I framtiden har USA kanske inte har råd att agera världspolis.

I den muslimska världen är hatet mot USA mer utbrett än någonsin efter åtta år med Bush. Obama anses ha större förståelse för palestiniernas sak i konflikten med Israel. Det kan öka hans chanser att mäkla fred byggd på en tvåstatslösning i Mellanöstern.

Samtidigt växer insikten i tredje världen om att det numera finns fler maktfaktorer än USA att ta hänsyn till i globala konflikter: EU, Kina, Ryssland och Indien.

Kärnvapen och diplomatin

Även om USA i förra veckan utförde en militär blixtoperation i Syrien finns tecken på att Bushregimen insett att alla problem inte kan lösas med vapen.

Barack Obama anser liksom europeiska ledare att det är dags att tala med Syrien och Iran. Hellre än att hota med bombattacker vill han använda diplomati för att tillsammans med EU och Ryssland förmå president Mahmoud Ahmadinejad att avbryta det iranska programmet för upparbetning av kärnbränsle – som USA tror syftar till att framställa kärnvapen.

Obama är motståndare till att USA utvecklar nya egna kärnvapen. Och han vill ratificera det internationella provstoppsavtalet CTBT. McCain tycker tvärtom.

Obama vill också normalisera förhållandet till FN, som Bush körde över när han invaderade Irak.

Vietnamveteranen McCain har i flera avseenden visat sig vara en utrikespolitisk hök. Efter Rysslands invasion i Georgien ville han slänga ut ryssarna ur G8-gruppen. Han har även talat om att bilda en ”league of democracies” för att kringgå FN och hindra att USA:s politik blockeras i säkerhetsrådet.

Barack Oama eller John McCain – i morgon vet vi svaret.

”Amerika är det bästa hoppet för världen”, påstår Obama.

”USA måste ta ledningen i det 21:a århundradet”, säger McCain.

Europa är inte lika övertygat. Eller som Frankrikes utrikesminister Bernhard Kouchner sagt om USA i en intervju: ”Magin är över.”