ANALYS: Nya spelregler för unionen

En ohelig allians mellan vänstern, miljö­partiet, EU-kritiska socialdemokrater och en grupp borgerliga politiker försöker in i det sista stoppa EU:s Lissabonfördrag.

Ytterst lite tyder på att de lyckas.

Om inget oväntat sker klubbar Sveriges riksdag i morgon igenom fördraget med nya spelregler för unionen.

I går talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin på Mynttorget i Stockholm under parollen: ”Stoppa angreppet på löntagarna – sabba inte den svenska modellen!”

Vad har det med EU-fördraget att göra?

Jo, LO vill liksom vänstern och miljö­partiet att regeringen ska kräva garantier av EU för att den svenska modellen skyddas. Efter EU-domstolens dom i Laval-­målet anses kollektivavtalen och rätten att vidta stridsåtgärder hotad.

Laval var det lettiska bolaget som skulle bygga en skola i Vaxholm 2004. Byggnads och företaget kunde inte enas om kollektivavtal. Då satte facket bygget i blockad. Letterna drev fallet till EU:s domstol i Luxemburg som slog fast två saker: Fackets blockad var orimlig. Och den svenska lex Britannia, som gett svenska fackförbund rätt att hävda att svenska kollektivavtal ska ta över utländska, är diskriminerande.

Formellt har målet ingenting med Lissabonfördraget att göra. Fördraget handlar om hur EU ska fatta beslut i framtiden. Men nu vill den EU-kritiska alliansen att Sverige ska använda det som murbräcka.

Vilka konsekvenser Laval-domen får för den svenska arbetsmarknaden har Medlingsinstitutets chef Claes Stråth fått i uppdrag att utreda. Han ska redovisa sina slutsatser den 15 december. Möjligen kan lex Britannia rivas upp.

Men det utgör på intet vis något hot mot den svenska modellen, hävdar regeringen. Strejkrätten består och lönesättningen ska även i framtiden bygga på svenska kollektivavtal, försäkrar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

De EU-kritiska vill i första hand att riksdagen skjuter upp beslutet att anta Lissabonfördraget tills Stråths utredning blivit offentlig. Det kravet har LO-kongressen ställt sig bakom.

Socialdemokratin förefaller tvehågsen. Dragplåster inför valet till EU-parlamentet i juni nästa år är EU-kritikern Marita Ulvskog. När hon i helgen presenterade partiets valplattform tryckte hon på ”den svenska modellen”. Socialdemokrater som väljs in i EU-parlamentet ska slåss för att svenska regler om konflikträtt och kollektivavtal ska vara överordnade den fria rörligheten för arbetskraft på EU:s inre marknad.

Men partiledaren Mona Sahlin – en varm anhängare av EU och Lissabonavtalet – vill inte blanda ihop Laval-målet med fördraget. Därför har den socialdemokratiska partigruppen i riksdagen uppmanats rösta ja i morgon.

För en handfull borgerliga riksdagsledamöter – däribland moderaten Anne-Mari Pålsson – handlar motståndet mot Lissabonfördraget inte om att rädda den svenska modellen. Utan om att man inte gillar att Sverige lämnar över makt till Bryssel.

De senaste dagarna har partipiskorna svingats i riksdagshuset.

Och i morgon lär motståndarna till Lissabonfördraget knappast nå upp till de 59 röster (en sjättedel av kammaren) som krävs för att ärendet ska vilandeförklaras i ett år.

Sverige blir ett av de sista EU-länderna som antar fördraget. Men efter Irlands nej i folkomröstningen förra året är det fortfarande oklart när det kan träda i kraft.