Samtidigt som de israeliska bomberna faller över Gazaremsan i ett försök att slå ut de väpnade styrkorna från Hamas, försöker invånarna leva sina liv. Men det är en svår kamp att föra i ett område där elnätet bara fungerar sporadiskt och det farligt att gå utanför huset.
– De israeliska attackerna kommer hela tiden, från morgon till kväll. Och de slår hårt mot den civila delen av befolkningen. Våra barn och gamla drabbas, de är inga soldater. De har inget att göra med striderna, säger Ghada Abu Nada.
Hon bor i Jabalia tillsammans med sin syster, deras pappa och dennes fru. Hennes bror bor sedan några år tillbaka i Malmö där han jobbar som läkare.
På Gazaremsan har livet stannat upp. Människor vågar inte ta sig ut ur husen utan håller sig hemma, där är det något sånär tryggt. Lekplatser och skolor gapar tomma.
– Hur skulle barnen kunna gå ut? Bomberna faller hela tiden och många barn har dött.
Ghada Abu Nada jobbar som sjuksköterska på sjukhuset i Beit Hanoun. Dit tar hon sig varje dag.
Vissa gånger kommer bussen. Vid andra tillfällen får hon gå till fots.
– Jag är inte rädd när jag är på sjukhuset. Fast när jag ska gå dit är jag det. Men jag måste jobba, jag gör min plikt för mitt folk, säger hon.
Israels offensiv riktas mot Hamasstyrkorna. Men bomberna gör ingen skillnad på soldater och civila - minst 57 civila har dött, enligt FN.
– Ingen hinner tänka på att vilja leva det vanliga livet. Vi är utan hopp och utan hjälp, allt vi tänker på är att våldet måste få ett slut.
Hur ser du på framtiden?
– Jag tror inte det finns någon framtid här. Vi bara lever våra liv och slösar vår tid eftersom alla drömmar är förstörda, säger Ghaba Abu Nada innan rösten spricker.
% är glada
% är likgiltiga