ANALYS: Kriget blir ett lyft för fredsduvorna

Kriget i Gazaremsan ger de forna fredsduvorna i Laborpartiet ett opinionslyft. Ett par veckor före attacken ansågs partiledaren Ehud Barak uträknad. Bara 34 procent av israelerna tyckte att han gjorde ett bra jobb som försvarsminister, enligt tidningen Haaretz, och medlemmarna i hans parti betraktade honom som en börda. Det gör de inte längre.

I dag är 53 procent nöjda med hans insatser, och sedan offensivens början har Labor klättrat uppåt i opinionsundersökningarna. Det är nu jämnt mellan de båda blocken. Om det var val i dag skulle de få vardera 60 ledamöter i Knesset, enligt en opinions­undersökning i Haaretz. En vecka innan operationen

i Gaza ledde högern med 65 mot 53 för vänstern. Högerpartiet Likud har visserligen också gått framåt i mätningarna, men det har skett på bekostnad av de mindre partierna i koalitionen.

I kris­tider söker sig väljarna till de stora, etablerade partierna.

De som förlorat allra mest på kriget är de arabiska partierna som riskerar att bli utkastade ur Knesset. Men det beror inte på sviktande väljarstöd, utan på anklagelser om bristande lojalitet mot den judiska staten, sedan arabiska parlamentsledamöter fördömt anfallet mot Gazaremsan. Den centrala valkommittén röstade på måndagen för att de inte ska få ställa upp i valet. Beslutet ligger nu hos Högsta domstolen.

Med bara tre veckor kvar är det svårt att märka att det snart är val i Israel. Ett vanligt år skulle gatorna kantas av valaffischer och massmöten hållas på torgen. Men på grund av kriget har samtliga partier ställt in sina kampanjer, även om det förekommer annonser i tidningar och på bussar. Vänsterpartiet Meretz beslutade nyligen att återuppta sin kampanj, med krav på eldupphör som huvudfråga.

Samtliga politiker är också måna om att synas

i de städer i södra Israel­ där Hamas raketer slår ned. Under en och samma dag åkte både Kadima-­ledaren Tzipi Livni och Ehud Barak till Beersheva, samtidigt som Likuds Benjamin Netanyahu besökte Ashkelon och Ashdod. Det religiösa partiet Shas ledare Eli Yishai fick mycket pub­licitet när larmet gick i Ash­kelon och han inför kamerorna kastade sig raklång på marken och började be.

Men alla politiker vet att det som i slutändan avgör valet är utgången av kriget i Gazaremsan. Om det uppfattas som en framgång gynnar det Barak och Livni, men om komplikationer tillstöter – till exempel om de israeliska förlustsiffrorna stiger

– har Netanyahu återigen en god chans. Han har trots allt ett äss i rock­ärmen: han varnade tidigt för att Gaza skulle förvandlas till ett Hamastan om Israel drog tillbaka sina soldater.

Ehud Barak är den som får betala för minsta misstag som den israeliska armén gör i Gazaremsan, och det är en av anledningarna till att han nu försöker verka för ett eldupphör. Han anser att Israel har uppnått sina mål och att en fortsättning på mark­offensiven bara ställer till problem. Tzipi Livni, som inte heller vill riskera sina goda opinionssiffror, är inne på samma linje.

Det stundande valet var en av anledningarna till att Israel ­attackerade Gazaremsan – med Likuds försprång i opinionsmätningarna var det omöjligt för regeringen att förhålla sig passiv till regnet av kassamraketer. Nu kan valet bidra till ett slut på kriget.

Allt beror på vem som vinner maktkampen mellan försvarsminister Barak och premiär­minister Ehud Olmert. Olmert ställer inte upp för omval och har ingenting att förlora på en fortsatt offensiv.