ANALYS: Egypten vill inte få Gaza i knäet

Utan på att president Hosni Mubarak fruktar att kriget ska krossa förhoppningarna om en framtida tvåstatslösning.

Då kan Egypten tvingas ta ansvar för de 1,5 miljoner palestinierna i Gazaremsan – något som regimen i Kairo absolut inte vill.

Samtidigt som striderna igår intensifierades tog Egyptens ”grå eminens” Umar Sulayman emot den israeliske chefsförhandlaren Amos ­Gilad i Kairo. Dit har också flera Hamasledare från både Gaza och Damaskus rest de senaste dagarna.

En överenskommelse om vapenvila kan vara nära.

Men förslaget som de egyptiska medlarna lagt fram är tufft för Hamas: Den islamistiska rörelsen, som besegrade rivalen Fatah i de palestinska valen 2006, tvingas acceptera att den Fatah­-­­ledda palestinska myndigheten tar över kontrollen av gränsen mot Egypten. Dessutom ska utländska trupper patrullera för att förhindra att Hamas smugglar vapen genom de hundratals tunnlarna under Gazasremsans södra gränslinje.

Att döma av reaktionerna är Hamas splittrat. Exilledarna i Damaskus med Khaled Mashaal

i spetsen står för en hård linje, medan de Hamasmän som lever under det israeliska bombardemanget är mer kompromissvilliga.

”Vi har gett en vision om hur en vapenvila ska åstadkommas till de egyptiska medlarna”, sade Salah al-Bardawil vid en pressträff i Kairo. Han har rest ut från Gazaremsan via gränsövergången vid Rafah på ett specialtillstånd.

Hamas har tidigare krävt ett omedelbart stopp för Israels attacker, tillbakadragande av all trupp och att Israel häver blockaden mot Gazaremsan.

Israels villkor för en vapenvila är garantier för att Hamas raketattacker upphör för gott och att smugglingen genom tunnlar runt Rafah omöjliggörs.

Egyptens regering har ett eget intresse av en snabb vapenvila. Hosni Mubarak har fått hård kritik för att han vägrat öppna gränsövergången vid Rafah för flyende palestinier. Den officiella förklaringen är att Egypten måste hålla den stängd på grund av gränsavtalet som slöts när ­Israel evakuerade Gazaremsan 2005.

Egyptiska tjänstemän medger dock att regeringen till varje pris vill undvika att själv bli sittande med Gaza i knäet. Området erövrades av Israel i sexdagarskriget 1967 och det är sedan dess israelerna som kontrollerat alla leveranser och allt bistånd dit.

”Gaza är inte längre Egyptens ansvar och Egypten är fast besluten att inte ta det tillbaka”, säger Abdel Raoud el-Reedy, ordförande i Egyptens utrikespolitiska råd, i en intervju i New York Times.

Men om kriget i Gazaremsan utmynnar i att drömmen om en tvåstatslösning krossas hamnar Egypten i ett svårt dilemma. Då kan Kairo inte längre hänvisa till att palestinierna ska få en egen stat. Då uppstår ett moraliskt tryck på Egypten att ta hand om det arabiska broderfolket som ­lever i armod vid dess gräns.

Det vore en mardröm för Hosni Mubaraks västvänliga regering. Det allvarligaste hotet mot hans regim kommer redan i dag från Muslimska brödraskapet – den islamistiska rörelse ur vilken Hamas har uppstått.