Hon vägrar värnplikt – pappan fryser ut henne

TEL AVIV. Under en upphetsad diskussion beskyllde Natalin Granot sin dotter för att förråda Israel. Hon anklagade honom för att vara en del av ett system som ockuperar och förtrycker palestinierna.

Sedan dess träffas de inte längre.

– Min pappa brukar säga att vi ska anfalla, att vi är starka. För mig är styrka motsatsen. Det är starkt att sträcka ut en hand i stället för att slå med den, säger Omer.

En trave böcker på bordet i hennes lägenhet i Tel Aviv innehåller verk om Martin Luther King och Gandhi, men också en om palestinsk nationalism.

– Den har jag fått av pappa. Han är en intelligent man och vi har alltid haft politiska diskussioner. Vi vill båda ha fred, men vi är oense om hur vi kan nå dit.

Att Omer vägrade göra värnplikten efter gymnasiet har fått konsekvenser. I höstas satt hon 28 dagar i militärfängelse, folk har spottat efter henne på gatan och någon från arméns postering på Golanhöjderna kallar henne ”motherfucking leftwing” på telefonsvararen.

Nästan nio av tio israeler stödde den senaste offensiven i Gaza. Omer hör till en liten minoritet som kritiserar Israels kurs för att den orsakar många civila offer.

– I skolan handlade proven jämt om våra hjältar. Jag och alla andra vet precis vad som hände när den judiska staten bildades 1948, då hundratusentals palestinier flydde. Men nästan ingen vet vad Nakba innebär.

Nakba är palestiniernas ord för katastrof.

Just nu delar Omer lägenheten med en tysk, medan hennes kompis, ägaren, gör lumpen.

– När min kompis ryckte in sa han: ”Du är en ynklig mishtamet, en som smiter undan ansvar, och jag skyddar ditt liv.”

– Jag försökte förklara att det är precis tvärtom. När han skjuter en oskyldig, så leder det till att den människans son eller dotter förr eller senare försöker döda mig ... men han och jag kan inte prata med varandra längre, tyvärr.

Jag frågar om inte hennes vän ändå har rätt. Tusentals Qassamraketer har slagit ner i Israel och periodvis har självmordsbombare terroriserat befolkningen. Om alla gör som Omer, vilka ska då försvara Israel? Och hur skulle hon reagera om en självmordsbombare sprängde hennes mor eller far i luften?

Omer suckar.

Hon säger att hennes mor var på ett kafé när en palestinier löpte amok med en yxa. Och att en av hennes väninnor stod utanför en nattklubb i Tel Aviv när en självmordsbombare sprängde den i luften och dödade dem som var inne i lokalen.

– Två dagar senare kunde min väninna fortfarande inte tala. Hon bara kräktes och var helt avtrubbad. Man behöver inte bo i Sderot där de flesta raketer landar för att veta hur det är. Våldet påverkar oss alla.

Sedan säger Omer att hon inte är pacifist. Den dag hon anser att Israels existens hotas kommer hon att försvara landet. Men det finns bara en verklig lösning, säger hon, att förhandla med Hamas om en tvåstatslösning.

– Jag hoppas att jag en dag kan övertyga pappa om det.

Vi avbryts av en kompis som vill diskutera en demonstration vid byn Um Salamona där en mur mellan Israel och Västbanken ska byggas.

Omer berättar att hon har besökt familjerna till 10-åriga Ahmed Mousa och 17-åriga Youssef Amireh som i somras sköts av israeliska styrkor när de demonstrerade mot skiljemuren i byn Nilin.

Varför demonstrerar hon inte mot Hamas angrepp på civila?

– Det är klart att jag också är kritisk mot Hamas. Men Israel är mitt land och det är här jag måste ta ansvar.