Fröken Mokhtar vägrar att gifta sig

Det är fredag eftermiddag och Kairos alla helglediga är ute på gatorna. Trafiken är öronbedövande och luftföroreningarna ligger som ett tjockt täcke över staden.

På al-Tahir bron som korsar Nilen strosar barnfamiljer och kärlekspar. Det är populärt att träffas här. Unga flickor och pojkar promenerar tätt tillsammans, kastar blyga blickar och fnittrar som kärlekspar gör. I Egypten är det okej att strosa med sin flick- eller pojkvän. Om man är förlovad.

Yomna Mokhtar har ingen pojkvän. Hon är 27 år och beskriver sig själv som en ganska vanlig ung egyptiska. Det som skiljer henne från många av hennes medsystrar är att hon öppet vågar säga att hon inte vill gifta sig. I alla fall vill hon ha rätt att bestämma när och med vem.

– Det är ett orättvist samhälle som inte låter oss välja själva. Det vill jag ändra på.

Yomna Mokhtar har en examen i masskommunikation vid universitetet i Kairo och arbetar som journalist på veckomagasinet Youm 7, Den sjunde dagen. Hon är ogift och bor tillsammans med sina föräldrar. I Egypten flyttar man från föräldrahemmet först när man gifter sig. Få lever ensamma. Kvinnor gör det absolut inte.

Yomna Mokhtar får glåpord och elaka kommentarer efter sig, men bryr sig inte. När hon såg sina äldre tjejkompisar börja må dåligt inför stundande bröllop, bestämde hon sig för att starta gruppen ”Fröknar för förändring” på Facebook. Idag har den närmare tusen medlemmar.

– Det är ett enormt tryck på egyptiska flickor. De pressas hårt av föräldrar och samhället. Behovet att ventilera känslor är stort. Den som inte gifter sig utesluts ur allt socialt umgänge och har svårt eller inga möjligheter att klara sig.

Yomna Mokhtar säger att hennes föräldrar vill att hon gifter sig, men hon har lov att välja med vem och hon säger att hon inte är hårt hållen hemma. Ändå måste hon ringa sin pappa och meddela att hon blir sen när vi träffas.

Hon drömmer om att känna sig fri och vet hur det skulle kunna vara, eftersom föräldrarna har två lägen­heter, en i Kairo och en i Alexandria.

– Ibland har jag bott ensam här i Kairo. Det är en fantastisk känsla.

Egypten är ett hårt patriarkaliskt samhälle. Flickor får lära sig redan som små att deras främsta uppgift är att gifta sig och föda barn. Och när man väl gift sig är det näst intill omöjligt att skilja sig.

Egyptiska män har ensidig och ovillkorlig rätt att ta ut skilsmässa. Egyptiska kvinnor måste ansöka i domstol för att få skilja sig, en process som kan ta många år. Lyckas hon få skilsmässa har hon ingen rätt till ekonomisk ersättning från mannen. Hon har heller inte rätt till någon del av hemmet, eller för den delen till de gemensamma barnen. Att vara ensamstående mamma med barn är mycket svårt. Barn som föds av ogifta mödrar placeras ofta på barnhem.

I tv-serier och på film i Egypten framställs ogifta kvinnor som onda. Ofta presenteras de som fula och ofräscha, lite galna till och med.

Antalet medlemmar i Facebook-gruppen är 868 och ökar. ”Fröknar för förändring” är populär också bland gifta par och män. 25-årige Mohamed Abd Elatty tvekade aldrig att gå med. För honom handlar det om att arbeta för ökad rättvisa för alla människor. Och så var han trött på allt tjat om giftermål.

– Det är tjejerna som har den svåraste situationen. Man jag får också alltid frågan när jag ska gifta mig.

Det är inte ovanligt att vännerna försöker hitta lämplig partner till honom.

– Om jag blir hembjuden till någon på middag kan värdparet ha bjudit dit en tjej som de tycker att jag ska gifta mig med. Det är hopplöst.

I väntrummet på Hanna Aboulghars barnläkarmottagning är det fullt med folk. Barnen kryper runt på golvet och föräldrarna hyschar på dem som stojar högst. Hanna Aboulghar beskriver hur det egyptiska samhället förändras. Hur korruption och dåligt ledarskap leder till hög arbetslöshet och enorma sociala orättvisor. Och det oföränderliga, den superkonservativa bilden av manligt och kvinnligt.

– Visst är det bra att värna familjen, men det är inte okej att människor känner att de inte har möjlighet att påverka sina liv.

Hanna Aboulghar, som har rötter i både Sverige och i Egypten, är bekymrad över framtiden.

– Vi går just nu från dåligt till riktigt uselt. Den sociala situationen är katastrofal och inte blir den bättre av att ojämlikheten mellan män och kvinnor är så djupt rotad.

På kaféet vid Nilen drömmer Yomna Mokhtar. Hon har läst om kvinnofrigörelse i Europa.

– Vi är många som känner att något måste hända, men jag är inte så naiv att jag tror att det sker över en natt. Det tar säkert flera generationer att nå ökad jämlikhet. Men någon gång börjar förändringen. Och jag hoppas att vi är med om det nu.