"Det går inte att bygga fred på rivna hus"

Text: Text och foto: Catrin Ormestad
Publicerad 18 maj 2009 22.51 Uppdaterad 17 juni 2009 2.00

Världen.
När Israels premiärminister mötte USA:s president i Washington i går är Ifat Erlichs hem en knäckfråga. USA vill se en palestinsk stat vid sidan om den israeliska. Då måste hon och andra bosättare flytta.

Ifat Erlich bor i ett modernt två-våningshus i ett välskött villaområde, två mil från Jerusalem. I trädgården leker hennes tre barn. ”Jag älskar Ofra”, står det på klistermärket på familjens bil. Ofra är ett israeliskt samhälle med prunkande rondeller och breda gator. Men Ofra ligger inte i Israel, utan på den ockuperade Västbanken.

Hit flyttade Ifat Erlich som ton-åring från Jerusalem med sina föräldrar. Hennes blivande man Ariel Erlich var ledare för Ofras ungdomsrörelse. För nio år sedan reste de bröllopsbaldakinen på skolgården till flickgymnasiet. Efter ceremonin körde de genom ett ödsligt ingenmansland till Amona, en ny bosättning som grundats utan myndigheternas tillstånd, ett par kilometer bort.
– Vi hade inte ens tid med en smekmånad, säger Ifat Erlich.

Många israeler flyttar till bosättningarna därför att det finns billigare bostäder där, men Ifat och Ariel Erlich tillhör den ideologiska kärnan. För dem var det viktiga att vara med och etablera den nya utposten.

I sex år bodde de i en barack på en karg, vindpinad bergstopp. I januari 2006 stod deras nya hus färdigt men de hade knappt hunnit flytta in förrän den israeliska regeringen bestämde att Amona skulle utrymmas och husen rivas. Många bosättare gjorde våldsamt motstånd och fick släpas ut ur sina hem, men Ifat och Ariel Erlich flyttade frivilligt till Ofra. Deras yng-s-te son Oded var två veckor gammal.
– Vi prioriterade våra egna behov, säger Ifat Erlich ursäktande.

Ett fyrtiotal familjer har i dag återvänt till utposten Amona, som officiellt är utrymd. Men familjen Erlich har funnit sig väl tillrätta i Ofra som är en av de äldsta och största bosättningarna på Västbanken. De första barackliknande husen från 1975 har ersatts av moderna villor med små trädgårdar. I dag har samhället cirka 3 000 invånare. Där finns en synagoga och en begravningsplats, skolor och flera små företag: en vingård, frisörer, en restaurang, utomhusbad och snabbköp.

Att bo på ockuperad mark är förenat med risker. Varje kvarter i Ofra är uppkallat efter någon från bosättningen som mördats i palestins-ka bakhåll på vägarna. Den senaste gången det hände var för fem år sedan. Hittills har ingen dödats inne på själva bosättningen, trots att den saknar stängsel. Den bevakas heller inte av soldater, bosättarna sköter själva vakthållningen.

Ifat Erlich säger att hon aldrig är rädd, som hon var under det palestins-ka upproret i början av 2000-talet. Då gick hon knappt utanför dörren. Hon och Ariel gjorde upp med sina släktingar om vem som skulle ta hand om barnen om något hände dem.

I dag är Ofra inte farligare än Tel Aviv, menar Ifat Erlich.

Efterfrågan på bostäder är stor. För att kunna ta emot nya familjer byggs husen på med fler våningar, eller så ställs husvagnar ut på tomterna. Men det byggs också nytt, trots att Israel har lovat att stoppa utbyggnaden. Under förra året uppfördes 1 518 bostäder på Västbanken, enligt den israeliska organisationen Fred Nu.

Bakom Erlichs hus arbetade nybyggarna på nätterna för att undgå upptäckt, men en av grannarna stördes av oväsendet och ringde myndigheterna. Ifat Erlich erkänner att hon är glad att bygget står stilla. Visst vill hon att bosättningen ska fortsätta växa, men samtidigt vill hon gärna behålla sin utsikt över Västbankens böljande kullar och olivlundar.

Både EU och USA har kritiserat den israeliska regeringen, men bosättarrörelsen har ett starkt stöd i den nya högerregeringen. Utrikesminister Avig-dor Lieberman bor själv på Västbanken.
– Det här är inte längre en ockupation. Det är en realitet och vi måste hitta en lösning som inte går ut på att folk tvingas lämna sina hem. Det går inte att bygga fred på rivna hus, säger Ifat Erlich.

Helst skulle hon vilja att palesti-nierna kunde förmås att flytta till Jordanien så att Judéen och Samarien, de bibliska namnen för Västbanken, fick vara judiska. Hon inser att det knappast låter sig göra, så hon har en annan idé som hon själv kallar galen: bosättningarna skulle kunna finnas kvar på Västbanken som en del av en framtida palestinsk stat.
– Det är väldigt smärtsamt för mig att tänka att jag skulle leva under arabiskt styre, men om det är en lösning som kan garantera att Israel har en majoritet av judar om tvåhundra år, så är det en kompromiss jag kan leva med.

Skymningen faller över Västbanken. Gatlyktorna tänds i Ofra, men i de omgivande palestinska byarna är det mörkt. I grannbyn ropar minareten ut kvällsbönen
– Jag skulle känna mig som en flykting under resten av mitt liv om vi tvingades ge oss av.

Fakta/Bosättningarna

Den israeliska regeringen började planera för utbyggnad av bosättningarna kort efter att Gaza och Västbanken ockuperats 1967. Syftet var att förhindra en delning av landet.
Enligt internationell rätt får en ockupationsmakt inte flytta in sina invånare på ockuperat territorium. I dag bor mer än 280 000 israeler i 121 bosättningar på Västbanken.
2005 evakuerades samtliga bosättningar i Gaza och fyra på Västbanken av Ariel Sharon.

”Olagliga utposter”

Utöver bosättningarna finns fler än hundra så kallade olagliga utposter på Västbanken. De är olagliga även enligt israelisk lag. Ett trettiotal olagliga utposter har tömts av israeliska myndigheter genom åren.
Evakueringen av Amona i februari 2006 beordrades av Ehud Olmert som nyss blivit tillförordnad premiärminister efter Ariel Sharons stroke. Tio tusen poliser och militärer drabbade samman med bosättarna som genom våldsamt motstånd ville avskräcka regeringen från att utrymma fler utposter. Hundratals skadades och för bosättarrörelsen blev Amona en symbol.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på ""Det går inte att bygga fred på rivna hus""?
  • Det går inte att bygga fred om dem expanderar!
  • Väggen delar upp städer inom Västbanken; just nu lägger Israel ut flera miljoner för att bygga speciella vägar till Palestinerna inom Västbanken! Allt detta är sagt att vara tillfälligt, men det blir mer permanent för varje dag som går. Om Israel hade velat att "Palestinerna styr sig själva", som Natanyahu sa igår, så hade dem inte fortsatt bygga bosättningar som delar upp Palestinska städer. Det finns ingen chans att skapa en Palestinsk stat om inte, dem OLAGLIGA, bosättningarna rivs ner.
  • Saranda
  • tisdag 19 maj 2009 kl 13:45
  • Låt inte orättvisan segra
  • Det är dags för oss judar att inse att den situation som numera finns i Israel/ Palestina inte är hållbar. Vi kan väl inte vara så naiva och tro att lösning finns i att vi stänger in palestinierna i små ghetton, denna situation gagnar inte våra intressen. Utan lösningen är att erkänna Palestina som en självständig stat samt att vi drar oss tillbaka till de gränser som fanns 1967. Allt annat är orättvist och så länge vi inte själv inser detta kommer vi aldrig fram till en lösning.
  • David Goldman
  • tisdag 19 maj 2009 kl 14:12
  • Rättvisa nu!
  • Obama har vaknat. När ska Israel också vakna?
  • Johan Olsson
  • tisdag 19 maj 2009 kl 14:20
  • till Sandra
  • Det är bättre att staten bygger vägar till Palestinierna än att låta dom isoleras i ghetton. Det bästa vi kan göra idag är att luckra upp hinderna långsamt. Palestinierna måste acceptera Israels rätt att befinna sig i området.
  • Jehuda
  • onsdag 20 maj 2009 kl 18:37
  • Till Jehuda
  • Om dem en dag ska kunna skapa en Palestinsk stat så kan man inte ha Israelisk militär närvarande i all framtid. Västbanken är Palestinernas och dem har ingen rätt att vara där! Om Israelerna har rätt att vara i Västbanken kan vi börja snacka om Palestinernas rätt att återvända till sina hem, vilket enligt FN dem har rätt till. Hindren "luckras" inte upp långsamt, dem expanderar för varje minut som går!
  • Saranda
  • torsdag 21 maj 2009 kl 12:07
  • En sak till..
  • "Det är bättre att staten bygger vägar till Palestinierna än att låta dom isoleras i ghetton". Det är staten som tvingar dem bo i isolerade ghetton när dem bygger väggen tvärs över deras byar och tvingar folk flytta in till ghetton, därför att helt plösligt befinner dem sig på "Israelisk" mark. Så klart som fan att det är Israels skyldighet att bygga vägar så att folk kan röra på sig. Vad jag aldrig kommer kunna förstå är hur en hel värld står och ser på utan att agera.
  • Saranda
  • torsdag 21 maj 2009 kl 12:13
  • Vägplanen SLUTAR med en palestinsk stat!
  • Abbas och Israel har skrivit under på Vägplanen. Den heter så eftersom den måste tas i strikt ordning. Den BÖRJAR med ett absolut stopp för arabisk terror och hatpropaganda, att Abbas erkänner Israels gränser, vilket betyder att han måste eliminera http://www.mideastweb.org/fateh.htm (Fatahs Constitution) som EJ tillåter Israels existens. Den SLUTAR med en stat. Att Obama lärt sej läsa baklänges på Koranskolan och tror att den börjar med en stat - hans lilla problem.
  • Ralph Haglund
  • torsdag 21 maj 2009 kl 16:45
  • Fatah?
  • Fatah har erkännt Israel! Om araberna verkligen vill, så kommer dem att bomba, men ALLA araber är inte terrorister och därmed kan man inte låsa in ALLA i ghetton! Vägplanen, precis som väggen strider mot alla mänskliga rättigheter och dessutom följer den heller inte "green line", vilket bryter mot Geneva konventionen.
  • Saranda
  • torsdag 21 maj 2009 kl 18:25
  • Ralph
  • Om du kollar på kartan över hur Västbanken ser ut idag så förstår du att man INTE kan bygga upp en stat när varenda stad är skilld från den andra. http://www.usmep.us/usmep/wp-content/uploads/2009/04/new_un_map_charts_west_bank_reality.gif
  • Saranda
  • torsdag 21 maj 2009 kl 18:29
Mest läst på Världen
Mer från Världen
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu
billiga resor


© Sydsvenska Dagbladet AB 2011  Ansvarig utgivare: Daniel Sandström  Nyhetsredaktör: Martin Strandberg  Nyhetschef: Niklas Lundell
Nyhetstips: 71234@sydsvenskan.se  Telefon webbredaktionen: 040-28 12 34  Telefon växel: 040-28 12 00  Fax: 040-93 54 75 
Postadress: Sydsvenskan 205 05 Malmö  Besöksadress: Krusegatan 19 Malmö