"Jag har inte ord för hur lycklig jag är"

JAFFA.

Atersau Marou älskar Israel över allt annat. Men kärleken är inte helt besvarad.

Atersau Marou lämnade Bizra i södra Etiopien när spänningen började stiga mellan judarna och de kristna.

– Det var grannarna som ville att vi skulle ge oss av så att de kunde ta vår mark och våra kor, berättar han.

När representanter för Jewish Agency, en organisation som uppmuntrar judar att migrera till Israel, kom till Bizra bestämde sig familjen för att lämna landet. De sålde korna och getterna och satte sig på bussen till Gundar, ett transitläger där etiopiska judar samlades i väntan på flytten.

Staten Israel har en ambivalent inställning till invandring från Etiopien. Det råder delade meningar om falashmura – etiopiska judar som under tvång konverterat till kristendom men sedan återvänt till judendom – verkligen är judar.

Det tog sex år, och två barn hann födas, innan familjen äntligen fick klartecken. Den 4 januari 2005 steg de på ett plan i Addis Abeba som tog dem direkt till Tel Aviv.

– Jag var orolig för hur vi skulle få mat. Vi hade ju inga pengar. Men det stod folk och väntade på oss på flygplatsen och de tog direkt med oss till en restaurang.

Därefter fördes de till en kibbutz utanför staden Afula i norra Israel.

– Vi hade aldrig haft något kylskåp i Etiopien, så vi förstod inte vad det var. Det var fullt med mat. Vi frågade vad allting var, och de förklarade för oss: det här är mjölk …

Efter ett och ett halvt år på kibbutzen tog de ett banklån och köpte en liten lägenhet i hamnstaden Jaffa nära Tel Aviv.

Atersau Marou skär ost på ett mejeri och hans fru jobbar på ett äldreboende, hennes nytvättade vita uniform hänger på balkongräcket. Barnen har fått hebreiska namn och trivs i skolan. Livet i Israel har överträffat alla hans förväntningar.

– Voj, voj, voj … säger han och skakar leende på huvudet.

– Jag har inte ord för hur lycklig jag är. Det går inte att beskriva. Här finns allting. Vi har ett riktigt hus och barnen går i skolan. Jag känner mig som en ny människa.

Atersau Marou tänker länge innan han kommer på något med Israel som han inte gillar.

– Kanske … att det finns så många araber här i Jaffa. Ibland känner vi oss lite otrygga. Lite.

I valet till knesset i vintras röstade han på Habayit Hayehudi, ett parti långt ut på högerkanten som främst företräder bosättare och nationalistiska religiösa. Många etiopier är angelägna om att bevisa sin trohet mot staten genom en glödande nationalism just därför att deras judiskhet ifrågasätts.

– Ingenting skulle kunna få mig att lämna Israel, säger Atersau Marou med eftertryck.

Det finns bara en sak han saknar med Etiopien:

– Min syster.

Hon sitter kvar i transitlägret i Gundar medan hennes judiskhet utreds.