Mathjälpen till migranterna väcker heta känslor

CALAIS. – Det finns en gräns. Man kan inte acceptera total laglöshet, säger Pierre Henry, direktör för människorättsorganisationen France Terre d’Asile.

För ett par veckor sedan fick han veta att han måste be klanhövdingen om lov innan han besökte ett av Calais inofficiella flyktingläger. Hundratals migranter lever där i total mi­sär.

Calaisborna kallar området djungeln, några hektar skog och snåriga bus­kage nära hamnen.

– Jag var tvungen att be om tillstånd från byhövdingen, en pashtun. Är jag fortfarande i den franska republiken? Vi har överlåtit flyktingarna till ett stamsystem, stormar han.

Enligt Pierre Henry underblåser de ideella föreningarna laglösheten genom att acceptera den. Debatten är inte ny.

2003 stängde den franska rege­ringen den hangar som Röda Korset hade ansvaret för i Sangatte intill Calais. Lägret jämnades med marken. Runt tusen flyktingar bodde i hangaren där ett maffialiknande styre hade tagit form.

– Den var ett näste för langning, människohandel och all möjlig brottslighet, säger Corinne Perthuis.

Som informationsansvarig för FN:s flyktingkommissariat var hon med om att hjälpa de sista Sangatteflyktingarna därifrån. Idag arbetar hon i Genève på FN:s arbetstagarorganisation, ILO.

Nu har Frankrikes regering sagt att djungeln kring Calais ska rensas upp. Natacha Bouchart, stadens konservativa borgmästare, pratar om att tvätta rent, desinficera och säkra området.

– Så att ingen migrant kan komma tillbaka, säger hon till Le Monde.

Det uttalandet får hjälparbetarna att se rött.

Philippe Wannesson kom till Calais från Bretagne för att hjälpa genom föreningen Salam. Tillsammans med ett halvdussin män och kvinnor delar han varje dag ut mat till flyktingarna. Han laddar även mobiltelefoner åt migranter som inte har tillgång till el.

– Argumentet att vi underblåser en oacceptabel situation håller inte. Jag tror inte att de här människorna har åkt över halva jorden för att de har hört talas om den goda pasta som vi ger dem, ironiserar Philippe Wannesson. Han jämför sin insats med den som andra fransmän gjorde när de hjälpte judar under andra världskriget.