Här inne förvaras jordens framtid

Text: Ulf Törnberg
Publicerad 16 augusti 2009 6.00 Uppdaterad 16 augusti 2009 17.26

Världen.
Det frasar när Roland von Bothmer tar tag i det frostklädda handtaget på den istäckta porten. Först en temperatursluss. Sedan sticker han nyckeln i nästa dörr och öppnar. Frysfläktarna dånar, det är 16,1 minusgrader och här ligger mänsklighetens räddning – frölagret som säkrar vår framtida mat.

I minutiös ordning 150 meter ner i det ständigt frusna berget förvaras hundratusentals vacuumpåsar med frön till jordbruksväxter från hela världen.

Här är de säkra mot nästan alla existerande hot. Till skillnad från i många av de 1 400 fröbanker runt jorden som håller på att leverera sina frön hit.

Därmed riskerar jordens befolkning inte att stå utan mat när klimatförändringar, krig och naturkatastrofer ändrar förutsättningarna för vår överlevnad.

Det kallas populärt för domedagsvalvet. Med en antydan om att när allt är över kan den sista överlevande folkspillran ta sig hit och hämta fröer för att bygga upp världen på nytt.

Men det är en felvinkling, tycker de som jobbar med projektet. Dramatiken finns, men på ett betydligt mer jordnära plan.

På de senaste 100 åren har 75 procent av variationen i jordens alla grödor försvunnit, enligt FN.

Och för ett hållbart jordbruk krävs tillräcklig bredd på egenskaper hos olika sorters jordbruksväxter. Annars minskar chanserna till männi-skans överlevnad när till exempel klimatförändringarna ställer nya krav på grödorna.

Bredden finns i valvet.

Att antalet varianter på jordbruksväxter minskar i svindlande hastighet beror både på naturens eget urval och människans hantering.

I USA har till exempel antalet sorter av några av de vanligaste grönsakerna – bland annat tomater, lök, squash och vattenmelon – på bara 80 år minskat med mellan 70 och 96 procent.
– Så framtidsvalvet är ett bättre ord. För det är verkligen vad det handlar om, säger Roland von Bothmer ur djupet av sin termodräkt när han går och sorterar in fröproverna i hyllorna – vete från Afghanistan här, ängssvingel från Tyskland där.

Han är professor på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp utanför Malmö. Men jobbar sedan många år också med Nordiska Genbanken, en av huvudmännen bakom The Global Seed Vault, det globala frövalvet på Svalbard.

Då och då åker han eller någon kollega hit för att ta emot nya sändningar från världens fröbanker, sortera in och se till att allt fungerar.

Sydsvenskan får som ett av de första medierna följa med in i valvet. Få besök tillåts, både av säkerhetsskäl och för att temperaturen i valvet svajar när varma människor går in där.

Frövalvet öppnade i februari 2008. Hittills finns drygt 420 000 sorters frön från 219 länder här. Det fylls på ständigt.

Utrymme finns för 4,5 miljoner frötyper. Eftersom varje fröprov med en sort innehåller minst 500 frön betyder det 2,25 miljarder frön.
– Det finns minst 1,5 miljoner kända avgränsade sorters frön, så valvet är väl tilltaget. Inom överskådlig framtid behöver vi bara använda det mittersta valvet, säger Roland von Bothmer.

Öppningen till valvet ligger 130 meter över havsytan, så det är med råge säkrat för framtida havsnivåhöjningar. En nära 100 meter lång tunnel leder ner till de tre jättevalven som är 150 meter under markytan.

På vägen dit finns kontorslokaler. Slutet av tunneln är avrundat så att tryckkraften av en eventuell sprängladdning vid den sista dörren innan valven leds bort. Säkerheten är viktigare än något, och terrordåd måste räknas till hoten.

Gigantiska fläktanläggningar från Alfa Laval i Lund håller på att arbeta in kylan i berget. Permafrosten gör att det aldrig kan bli varmare än fyra minusgrader, men den idealiska temperaturen är 18 minus.

Valvtemperaturen är nu nere i drygt 16, och om något år har frysboxkylan spritt sig djupt in i berggrunden.

Principen för frövalvet är densamma som för ett bankvalv. Boxarna med frön är avsändarens egendom som inte ens får öppnas av frövalvets administratörer. Däremot röntgas de av säkerhetsskäl.

Egentligen ser det ut som vilket fryslager som helst i det frostiga mellanvalvet. Men en sista säkerhetsbarriär i form av ett gulsvart stängsel stänger ute alla utom dem som jobbar med samlingen.

Utanför stängslet dånar fläktarna. I vinddraget innanför blir köldeffekten betydligt mer än minus 18, så de som arbetar där gör det i korta pass.

Hyllorna A1–H10 fylls efterhand med de standardiserade 46-litersboxarna. Inuti finns de speciellt framtagna fröpåsarna, folieklädda och luftfritt igensvetsade.

Trots bankvalvssekretessen i övrigt kan vem som helst se vad som finns i fröpåsarna. Hela registret över de deponerade fröerna är fritt tillgängligt via Svalbard Global Seed Vaults hemsida.

Just nu finns 423 899 frösorter i valvet, i bokstavsordning från 47 357 frön av sorten abelmoschus esculentus (okra) till 500 frön av zygophyllum fabago (tvillingblad).

Stiftelsen Global Crop Diversity Trust finansierar frakten av fröerna för utvecklingsländer. Rikare länder får betala själva.

Eftersom hållbarheten för fröer är begränsad får varje land ta tillbaka fröer som börjar bli för gamla, odla upp nya växter och skicka tillbaka nya färska frön från dem.
– Egentligen vet vi inte exakt hur länge fröerna håller. Några knappt hundra år, andra tiotusentals år. Men de här betingelserna ska vara de absolut bästa, säger Roland von Bothmer.

Nordiska genbanken håller på att ta fram ett forskningsmaterial där fröer ska testas vart femte år. Då kan man avgöra förändringar i grobarhet, kvalitet och andra egenskaper.
– Det finns några få exempel på livaktiga fröfynd från lång tid tillbaka, bland annat ett valv i domen i Nürnberg som öppnades för drygt femtio år sedan och där det fanns korn från 1830 som gick att odla upp.
– Däremot har vi testat fröer från slutet av 1800-talet på svenska museer som inte grodde alls. Så det handlar mycket om hur de förvaras. Och vilken sort det är.

Roland von Bothmer släcker i valvet och låser. Först en dörr, sedan en till. På kontoret kränger han av sig termooverallen, släcker, låser två dörrar till och slår på larmet innan han stänger ytterdörren med två lås.

Det är åtta plusgrader i den svalbardska högsommaren, riktigt ljummet efter kylan i valvet. Nere i sluttningen bara några hundra meter bort ligger världens nordligaste flygplats där fröerna landar efter färderna från snart sagt varje land på jorden.

Nedanför brer Adventfjorden ut sig, isfri under några korta månader, och på andra sidan reser sig bergen med snötäckta toppar. Det är bara 132 mil till Nordpolen härifrån porten till världens största gemensamma överlevnadsprojekt.

Fakta/Optiska kablar ger vinterljus

Taket till frölagrets entré är fyllt med reflekterande stål, speglar och prismor. Installationen fungerar som en fyr som reflekterar polarljuset under sommarmånaderna. Under vintern kommer 200 optiska fiberkablar att ge ett dämpat grönt, turkost och vitt ljus.

Bakgrund/Därför är Svalbard bästa platsen

Ett gemensamt frövalv för världen har diskuterats i över tjugo år. Fröbanker har funnits sedan 1920-talet, men förutsättningarna för de 1 400 som finns i dag är minst sagt olika.
I Afghanistan och Irak har fröbanker på senare år utraderats i samband med krig. I Kirgistan hade man inte råd att betala elräkningarna till kylanläggningen och fick lägga ner. I Filippinerna slogs en fröbank ut av en tyfon 2006.
Diskussionerna kring en global fröbank mynnade ut i att Svalbard ansågs som den bästa platsen. Det ligger avsides och den ständiga frosten i marken gör att det aldrig blir mer än fyra minusgrader där.
Kommunikationerna är goda. Valvet ligger alldeles ovanför flygplatsen i huvudorten Longyearbyen. Geologiskt riskerar man inga jordbävningar.
Det politiska läget är stabilt, och det internationella Svalbardstraktatet garanterar frånvaro av militär aktivitet och konflikter.
Dessutom är det nordiska samarbetet Nordiska Genbanken sedan länge känt för arbetet med fröer även internationellt. Norge tog på sig att bygga valvet för runt 70 miljoner kronor.
Nu delas ansvaret för valvet av norska staten, Nordiska genbanken och stiftelsen Global Crop Diversity Trust.
Stiftelsen är en internationell oberoende organisation med FN-anknytning finansierad av en rad länder och donatorer, bland annat Bill & Melinda Gates Foundation. Den arbetar med globalt samarbete i frågor som rör jordbruksväxter.

Fröbanken och...
… klimathotet: Jakten på tåliga grödor har börjat
Klimatförändringarna är det största hotet mot mänsklighetens tillgång till mat.
Inte bara i de heta delarna av utvecklingsländerna. Frankrikes rekordvärme 2003 minskade vete- och foderskördarna med en tredjedel.
Temperaturerna under värmeböljan på kontinenten sommaren 2003 är de som väntas bli normala år 2100, kanske tidigare. I södra Spanien har en del åkermark redan övergetts på grund av torka.
Nu utlyser Svalbardsvalvets huvudsponsor stiftelsen Global Crop Diversity Trust stipendier till forskare för att hitta nya grödor som klarar klimatförändringar och medföljande hot mot jordbruket.
– Vi måste vända oss till våra fröbanker runtom i världen för att hitta egenskaper hos grödor som hjälper oss att undvika den kris som vi ser närmar sig, sa stiftelsens chef Cary Fowler när stimulanspaketet till forskarna nyligen presenterades.
Nödropet kom strax efter att amerikanska forskare som specialstuderat relationen mellan klimatförändringarna och jordbruket hade varnat för framtiden.
Halva världens befolkning kan få en livsmedelskris 2100 på grund av klimatet, hävdar forskarna på Washingtonuniversitetet i vetenskapstidskriften Science.
De har datakört 23 olika klimatmodeller och kommit till ett entydigt resultat. Växtforskarna måste snabbt hitta grödor som tål mer värme och torka, är deras slutsats.
Situationen är särskilt besvärlig i de tropiska och subtropiska delarna av världen där det är så gott som säkert att det kommer att bli varmare än några temperaturer som hittills mätts upp.
Det skulle innebära att skördarna av de vanligaste grödorna, majs och ris, minskade med mellan tjugo och fyrtio procent. Samtidigt beräknas de tre miljarder människor som bor där fördubblas till sekelskiftet.
Lockbetet från Global Crop Diversity Trust till växtforskarna att hitta nya varianter på grödor är avsett att snabba på dem. Utvecklingsarbetet från att man har hittat en uthållig gröda tills den når en lantbrukares åker kan ta tio år.

… odlingskonsten: Viktigt att bevara grödornas bredd
För 13 000 år sedan började människan odla jorden. Sedan dess har ungefär 7 500 plant-arter ingått i människans meny.
I modernt jordbruk används i dag runt 150 olika arter. 12 av dem är huvudkällan till vegetabiliska matvaror åt jordens befolkning.
Sedan jordbruket började moderniseras har likriktningen blivit större för varje år. Moderna grödor är enhetligare och odlas på allt större arealer. Därmed blir de känsligare och lättare offer för sjukdomar.
Därför behövs mångfald för att odla fram nya tåliga sorter efterhand som kraven förändras.
– Enskilda gener kommer och går. Det viktiga är att försöka bevara hela den genetiska bredden, variationen inom en art. Då kan man använda materialet på bästa sätt, säger Roland von Bothmer.
Variationerna är enorma inom vissa arter. Det finns till exempel mer än 100  000 olika sorters ris, allt från ris som kan växa i karga bergstrakter till sorter som klarar att växa sex meter under vattenytan.
Vete finns i 200 000 varianter. Majs, bönor och kikärtor i 30 000 vardera. Jordnöt i 15 000 och durra i 47 000. Allt enligt uppskattningar som gjorts vid världens genbanker på uppdrag av Global Crop Diversity Trust.
– Man kan tro att vi vet allt om en disciplin som funnits i 13 000 år, men det är långtifrån sant. Vi vet till exempel inte ens hur många vildarter inom kornsläktet det finns i världen, säger Roland von Bothmer.
Det var i Mellanöstern jordbruket började, och där uppstod de första sorterna av korn och vete.
För 6 000 år sedan spred det sig västerut, och från den tiden är det äldsta stråsädesmaterialet i Skandinavien. I stort sett all växtlighet inom det svenska jordbruket är importerad, konstaterar Roland von Bothmer.

… pengarna: Vem ska äga?
Frövalvet i Svalbard handlar inte bara om överlevnad – utan också om pengar. I fröer kan finnas egenskaper som är värda miljardbelopp i sitt rätta sammanhang. Då är frågan vem som äger dem.
Därför har det tagit över tjugo år från diskussionerna om valvet började tills det kunde genomföras.
– Det har varit svåra politiska frågor som till slut är på väg att lösas, säger Roland von Bothmer.
Tidigare var genetiska biologiska resurser mänsklighetens gemensamma arv. Efter en internationell överenskommelse 1992 blev de i stället ländernas enskilda egendom. Forskning regleras särskilt.
– Om ett multinationellt läkemedelsföretag hittar en substans i Honduras som kan exploateras får Honduras betalt för det. Det var inte glasklart tidigare.
Förr kunde vem som helst åka till ett utvecklingsland, plocka primitivt material och ta hem och tjäna pengar på det. Nu går all sådan verksamhet genom den internationella oberoende stiftelsen Global Crop Diversity Trust.
Utbytet av genetiskt material som fröer för forskning är fritt. Men i-länderna betalar via stiftelsen för att få forska på material från utvecklingsländer. Kan materialet användas får ursprungslandet royalty.
Men alla frågor är inte lösta. Äganderätt till genetiska resurser är av naturliga skäl knepiga.
– Vem äger en växt från ett land som förädlats i ett annat land? Sådant blir nästan hopplösa frågor, säger Roland von Bothmer.

Större eller mindre text



5 läsare har reagerat på denna artikel

80% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

20% är arga


Hur reagerar du på "Här inne förvaras jordens framtid"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu