Kvinnoförtrycket har olika ansikten

En kvinna i åtsittande urringad blus, hårförlängningar och botox-läppar som stelnat till en permanent pussmun, talar högt i telefon. Hon har nyligen skönhetsopererat näsan och möjligen också brösten, som putar spetsigt.

En ung man visar mig tillrätta vid hårtvätten och hans långa svarta kollega serverar kaffe och choklad.

Jag lutar mig bakåt och överlåter – något nervös – mitt hår till den syriska presidentfruns frisör. Han är bäst och dyrast i Damaskus och klipper briljant.

De flesta damfrisörer i Syrien tycks vara män, i varje fall av dem man ser. Också denna salong rymmer en nästan osynlig parallellvärld bakom den heltäckande väggspegeln. Beslöjade kvinnor glider förbi som skuggor, öppnar en dörr och försvinner in i det kvinnouniversum där bara kvinnliga frisörer och kvinnliga skönhetsexperter håller till.

I den gamla delen av staden, i soukens smala gränder, ser jag beslöjade kvinnor köpa minimala underkläder i bodar med manliga expediter. Bär denna flock i flaxande svart verkligen senaste modet från utländska designrar och guldfärgade stringtrosor under sina tunga klädnader? I dessa välbärgade kvinnors dolda världar tycks livet vara både dyrt och färgsprakande.

Jag möter en annan hemlig värld i Amoohnahs hammam. Vederkvickande ångbad, massage, fotvård. Starka kvinnor som skrubbar och knådar. Hammamen är underklassens oas. De intellektuella och frigjorda kvinnor jag möter har bara förakt till övers för ett badhus dit alla kan komma.

Här omges jag av frodiga och hårt arbetande syriska kvinnor. De är inte rika och lär inte vara kunder hos presidentfruns frisör. Många, både i personalen och bland besökarna, sjunger och nynnar i badet.

Några av badgästerna är nakna. Andra sveper ett tygstycke runt sig eller går omkring i en stor T-tröja. Håret som är blankt och kraftigt snor de ihop uppe på huvudet. De röker vattenpipa och cigarretter, dricker te och saft, de skrattar och pratar fritt.

Till slut sitter jag totalt avspänd och dricker fruktte. Det är kväll och hammamen ska snart stänga. Allt eftersom kvinnorna drar på sig lager efter lager av tyg mattas deras bubblande energi.

När vi skiljs åt utanför i den mörka gränden känner jag knappt igen dem i deras mörka kläder och uttryckslösa ansikten.

I en helt annan värld i Damaskus, kanske i en föreställning om frihet, sitter unga kvinnor som kloner av MTV:s skönhetsideal i musikbarer och visar upp sina plastikkirurgiska attribut över färgglada drinkar i cocktailglas.

Det är inte helt lätt att avgöra vad som är mest kvinnoförtryckande: osynligheten eller kraven på syntetisk skönhet.

Översättning Karen Söderberg