Doften av nybakt slår hål på fördomar

– I Sverige är det ingen skillnad på pojkar och flickor.
– Det där har mina döttrar fattat. De säger till sina storebröder: ni får också hjälpa till med matlagningen och disken! Fast det gör de inte, mina söner. De är för traditionella.
– Jag vill gärna att mina barn ska följa och behålla de islamska reglerna. Att man har stor respekt för sina föräldrar, till exempel.
– I Sverige är barnen alltför fria.
– Våra barn misstolkar friheten här. När rektorn säger ”hej” till dem och de får kalla honom vid förnamn förlorar de respekten. De tror att allt är tillåtet.
– Fel. Det finns inget negativt med frihet. Mina döttrar ska bestämma själva över sina liv.

En doft av nybakade scones sprider sig i en hemkunskapssal på Dammhagsskolan i Landskrona. Medan barnen bakar diskuterar nio mammor och två pappor. Alla – utom en palestinsk tiobarnsmamma – är från Irak. De flesta har bott i Sverige i ett par år. De har alla stora barnaskaror.

Sydsvenskan sitter här med anledning av den granskning av tvångsgifte som tidningen gjort under hösten. Skolorna i området Malmö–Lund–Landskrona upptäcker minst 25 tvångsgiften av elever per år.

Mörkertalet är stort. De 25 som upptäcks är oftast barn som gör motstånd, som knackar på en kurators dörr och ber om hjälp. De flesta fogar sig i föräldrarnas vilja, säger Fatma, en svensk tjej med ursprung i Mellanöstern som själv blev bortgift med en kusin.

De svensk-irakiska mammorna och papporna i Landskrona nickar när fenomenet tvångsgifte kommer på tal. Det förekommer bland deras landsmän, säger de. Och risken för tvångsgifte ökar efter flytten till Sverige.
– I Irak hade föräldrarna kanske låtit flickorna välja själva, men i Sverige blir de rädda, säger Salim Adani.

Sarah Ibrahim, i olivgrön klänning och matchande sjal, har suttit tyst ett tag. Nu berättar hon om hur skeptisk hon var till det svenska samhället när hon först kom hit.

– Tyvärr är jag sådan. Allt nytt är negativt för mig först.

Sarah Ibrahim har ändrat sig. Hon har mött svenska föräldrar och förstått att de, liksom hon själv, oroar sig för sina barn. Att de vill sätta gränser, precis som hon. Att ytterst få svenska föräldrar tycker att det är okej att deras barn dricker alkohol i tidiga tonår.
– Många av våra landsmän är skrämda av Sverige. De har fördomar om kulturen här. Det enda de tänker på är att dottern ska gifta sig och komma in i traditionellt familjeliv, för att skyddas från det svenska samhälle som föräldrarna inte förstår sig på, säger Sarah Ibrahim.

Hon säger det på arabiska. Föräldrarna runt bordet kan lite svenska, men samtalet flyter bättre på modersmålet. Sydsvenskan använder sig av en tolk, Suad Ebrahimsson, som också har irakiskt ursprung.

Suad Ebrahimsson jobbar för socialtjänsten med något som kallas familjemobilisering. Här i Landskrona handlar det om att nå föräldrar som annars har liten kontakt med samhället. Bland annat för att förebygga tvångsgiften och hedersförtryck.
– Till traditionella föräldramöten kommer inte så många, berättar Hanna Dolck, kurator på Dammhagsskolan.

Därför har skolan dragit igång de här bak- och diskussionskvällarna för föräldrar. Under hösten har de betat av semlor, kanelbullar och våfflor, och samtidigt talat om hur man förväntas vara som mamma och pappa.

Många nyanlända föräldrar blir osäkra på vad som gäller i Sverige. De har hört att man inte får aga sitt barn i Sverige, men undrar vad det innebär i praktiken.
– En förälder frågade: ”en treåring som kastar mat och bara skriker – får man ta i honom?”. De kan bli osäkra i sitt föräldraskap, på gränssättning, säger Hanna Dolck.

Dammhagsskolan är en gammal innerstadsskola i Landskrona. På senare år har skolan fått en elevsammansättning ”som Rosengård ungefär”, enligt kurator Hanna Dolck. I många städer samlas nyanlända invandrare i ytterområdena, där det kan vara lättare att få lägenhet. I Landskrona är det tvärtom – de nyanlända bor mitt i stan.

Tvångsgiften förekommer bland eleverna på Dammhagsskolan, men är inte särskilt vanligt. Däremot händer det varje år att elever som hotas av hedersvåld tvångsomhändertas av socialtjänsten, för att skydda dem mot sina föräldrar.

Fler pojkar än flickor kommer till den kvällsöppna fritidsgården på Dammhagsskolan. En del föräldrar vågar inte låta döttrarna lämna hemmet på kvällarna. I vissa fall spelar föreställningar om heder in. Flickor bedöms med andra måttstockar än män. Flickor måste övervakas, anser vissa föräldrar. En offentlig kram kan leda till att hela familjen får dåligt rykte.
– En mamma i vår grupp är skeptisk till att ha flickor och pojkar blandade. Då kanske vi kan ordna så att flickorna får vara lite för sig själva, säger Hanna Dolck.

Det viktigaste är att bygga upp ett förtroende hos föräldrarna, säger hon. När föräldrarna litar på skolan, vågar de släppa sina döttrar mer och mer.
– Föräldrarna är nyckeln. Det gäller att nå dem tidigt. På gymnasiet är det för sent, säger Hanna Dolck.

Sconesen är färdigbakade och föräldrar och barn mumsar med ost och apelsinmarmelad. Någon hämtar en femarmad kandelaber och tänder ljusen.

Zainob Waheed och hennes man Amer Malik diskuterar med pappan Salim Adani.
– Många som har döttrar märker att de kräver mycket makt här i Sverige. Det kan bli för mycket frihet ibland, säger Zainob Waheed.

Salim Adani – som har egna döttrar – håller inte med. Han gillar friheten, eller ”den svenska friheten” som han säger.
– Tvång hör inte hemma i islam. Mina flickor har svenska kompisar, det tycker jag är jättebra. Om man inte tvingar sina barn till saker kommer de inte att vända sig mot sina föräldrar. Det måste finnas en ömsesidig respekt.

Alla mammor och pappor runt bordet är troende muslimer som vill att deras barn ska uppfostras religiöst. Zainob Waheed nämner en högstadiefest i Landskrona där några elever smugglade in alkohol. I sådana miljöer vill hon inte ha sina barn.

Sarah Ibrahim – mamman som övervann sin skepsis inför Sverige – tar upp dottern Mariam i knät. Hon känner nästan inga föräldrar med svensk bakgrund, säger hon, men bakningskvällarna och samtalen med de anställda på Dammhagsskolan har fått henne att förstå att svenska föräldrar är som hon.

De andra runt bordet nickar.

Det går en massa rykten bland nyanlända irakier om hur det ”fungerar i Sverige”. Mycket handlar om sex och alkohol. Och pengar. Mammorna och papporna skrattar åt ett vanligt missförstånd: att svenska barn får jättemycket fickpengar.
– Mina barn säger att svenska barn får flera tusen!

En lärare på skolan går förbi:
– Mer än tjugo kronor i veckan ska de inte ha innan de är tonåringar.

De irakisk-svenska föräldrarna spelar chockade:
– Va, en svensk kvinna som säger så?

Sedan skrattar de. Salim Adani säger att nyinvandrade föräldrar måste lära sig hur det svenska samhället fungerar. Inte bara lagar och regler, utan även sociala koder och seder och bruk. Annars kan barnen utnyttja föräldrarnas okunskap.

Sarah Ibrahim håller med. Man ska ta det bästa från Sverige och det bästa från Irak och blanda det, tycker hon.
– De föräldrar som lär sig om Sverige står starka – både i sin egen kultur och i den nya kulturen. Då kommer barnen också att göra det.