Deras mark köps upp av rikare länder

AWASSA. Först kom schaktmaskinerna till Awassa i södra Etiopien. Regeringen hade upplåtit åkerjorden och betesmarken åt en miljardär. Sen kom militären.

Getachew Legesse anställdes att vakta marken och blev samtidigt byns svarta får.
– I byn tycker de att jag har sålt mig, att jag är en förrädare. Men jag måste tänka på mig själv också, säger Getachew Legesse, 22.

Han bor fem kilometer, fågelvägen, från Elfora-farmen i the Rift Valley i Etiopien. Hans arbete består i att med en kalasjnikov runt halsen vakta farmen mot tjuvar och vandaler. För det får han 720 birr i månaden (400 kronor).

På den jord som bondsonen vaktar åt den privata investeraren, betade hans egen familjs hjord för ett drygt år sen. Familjen hade också ett litet boskapshus på den torra marken.

Dalgången togs från bönderna under 1980-talet och nationaliserades. Men fram till förra året, när det privata företaget köpte marken, hade lokalbefolkningen fortsatt att använda jorden som betesmark.

– Alla hus raserades och brändes. Folk blev upprörda. De skrek och grät och började slåss. Sen tog de till vapen, berättar Getachews pappa, Sirate.

Familjen tar emot Sydsvenskan i ett av sina två små hus av torkad lera. Det luktar av dynga och kaffe. Från verandan ser man de nya och blänkande växthusen som breder ut sig i dalen.

Boskapen har fått ny betesmark, långt därifrån på en chefea, övergiven jord som regeringen tilldelat de lokala bönderna.
– När byborna sköt mot farmens arbetare kom militären med två lastbilar fulla med soldater, berättar Sirate.

Bakom stängsel och vakttorn kan privata investerare börja odla. Här i Awassa fick den saudi-etiopiske miljardären Mohammed Al Amoudi kontrakt på jorden. Al Amoudi anses vara Afrikas rikaste man. Genom Preem äger han också en av Sveriges största, privata företagsgrupper med en omsättning på 100 miljarder kronor, enligt Dagens Industri.

På den tidigare magra och torr­a jorden i Awassa står idag växthus. På varje kvadratmeter växer 40 till 50 kilo tomater, paprika, gurkor och äggplantor som kan skördas var sjätte vecka. Nästan allt går på export till Dubaï och Saudiarabien.

Överlåtelsen ligger helt i linje med den etiopiska regeringens politik, förklarar jordbruksminister Abera Deressa för Sydsvenskan:
– Vi garanterar alla investerare att ta hand om eventuella tvister med lokalbefolkningen. Vi tar oss an att förklara för dem varför jordreformen ligger i deras eget intresse.

Och om lokalbefolkningen inte håller med?
– Då övertygar vi dem.

Sen räknar ministern upp alla frikostiga förmåner som regeringen erbjuder utländska investerare när de långtidsarrenderar Etiopiens åkermark: skattebefrielse, tullbefrielse för import av utrustning, tullfri export till köpstarka regioner som EU, generösa lånemöjligheter.

För ett par svenska tior per hektar kan de köpa rättigheter till etiopisk mark för upp till ett århundrade framöver.

Med jordens ständigt ökande befolkning börjar rika länder oroa sig för att inte kunna säkra mat åt sina invånare. Därför köper de upp gigantiska jordbruksmarker i tredje världen. Länder som Etiopien, Sudan, Indonesien och Madagaskar blir brickor i ett världsomspännande Monopolspel om bördig jord.

Mohammed Al Amoudi uppges häromveckan ha lagt bud på en dryg miljon hektar i östra Etiopien. Det är mer än dubbelt så mycket som Skånes samlade åkerjord. Priset lär ligga runt motsvarande 28 miljoner svenska kronor.

Den etiopiska regeringens logik är enkel. Den anser att det i Etiopien finns mer bördig och brukbar jord än den egna befolkningen kan ta hand om. Åtminstone med den begränsade tillgång till teknik och kapital som nu finns.

Idag plöjs det mesta av Etiopiens åkerjord med oxar. På fälten ser man bönder skörda för hand med en skära. Hugg för hugg.

Farmen i Awassa har den senaste gödningstekniken och sköter bevattningen med datorer.
– Snart ökar vi vår odlingsyta från tjugo till tusen hektar. Då ska vi anställa runt 20 000 arbetare. Det är inget problem. Det finns en och en halv miljoner människor här i närheten. Runt hälften av dem är arbetslösa, säger Geieta Bijiga, farmens direktör.

Farmväktaren Getachew Legesse hoppas kunna lämna jobbet på farmen.

Han vill utbilda sig och bli sjukskötare, säger han.

Weyto Ugamo, den andra och yngsta av Legesses pappas två fruar, har däremot fått en ny idé tack vare växthusen.
– Jag skulle gärna jobba där och tjäna pengar. Men jag tror inte att min man vill det, säger hon och sneglar på maken Sirate.

Den åldriga mannen mumlar buttert att det kan hon väl.