Öppet i marijuanabutiken

LOS ANGELES. – Om blommorna börjar bli gamla kan ni sätta ut dem på extrapris. Det hjälper alltid.

Lisa Sawoyas kvällskurs låter som en vanlig lektion i småföretagande. De trettio eleverna på San Vicente Boulevard för anteckningar om bruttomarginaler, lagerhållning, bokföring och kassahantering.

Men här handlar det om att driva en cannabisaffär. Sedan februari har skolan utbildat över 5 500 elever i att bedöma kvalitet, sköta inköp och transportera varor.
– Kan man försäkra sin affär? frågar en elev.
– Ja, absolut, säger Lisa Sawoya och ger tips på försäkringsbolag som tagit steget in i Kaliforniens hetaste industri.

Från att ha varit en drog för studenter och hippier har cannabis hamnat i den amerikanska kulturens mittfåra. Av femtio stater tillåter tretton medicinsk marijuana och under hösten sade 59 procent av väljarna i Maine ja till drogen. Samma väljare sade samma dag nej till samkönade äktenskap.

I Kalifornien får vem som helst över arton år ha ett kvarts kilo marijuana hemma. Allt som krävs är ett ”pot card”, en rekommendation från en läkare.

Läkarbesöket är en formalitet. Huvudvärk, mensvärk, lätt depression, oro och till och med skrivkramp ger tillstånd att röka på.
– Men vilka är vi att döma om en människa vill röka marijuana? säger Lisa Sawoya.

Kurslokalens väggar pryds av bilder på Barack Obama. Och det är inte för att Obama under valrörelsen erkände att han rökt marijuana som ung.

Anledningen är ett dekret hans justitieminister skickade ut i våras: inga fler razzior hos marijuanaapoteken.

Trots att medicinsk marijuana är lagligt i Kalifornien är den officiella hållningen i USA att marijuana är en klass 1-drog i samma division som heroin, och snäppet värre än kokain. Marijuanaapoteken i Los Angeles och San Francisco levde länge under hot om att FBI skulle knacka på.
– Vi har äntligen en president som tittar på frågan med realism, säger Lisa Sawoya.

Obamas beslut skapade en guldrusch. I Los Angeles finns nu cirka tvåhundra cannabisaffärer, tre gånger fler än antalet McDonald’s.
– Varenda kurs vi har är fulltecknad. Alla vill komma in i det här nu.

Än är striden inte avgjord. Historien lovar nästan en motreaktion.

Drogens storhetstid var mellan 1840 och 1900. Då rekommenderades cannabis i mer än hundra vetenskapliga artiklar i västvärlden.

”Man kan nästan säga att läkare visste mer om drogen för hundra år sedan än de vet nu”, skriver Lester Grinspoon och James B Bakalar i ”Marijuana. The forbidden Medicine”.

När läkare började använda sprutor under andra hälften av 1800-talet tappade marijuana mark. Hampaprodukterna gick inte att lösa upp i vatten, vilket gjorde att cannabis förlorade i värde som medicin.

USA:s politiker började 1937 skatta bort drogen genom en avgift på runt tre dollar för varje gram som producerades.

Det var främst riktat mot nöjesrökandet men slog hårt mot den medicinska användningen. På 40-talet försvann drogen från läkemedelsregistret och i början av 70-talet deklarerade president Nixon sitt berömda ”war on drugs”, kriget mot drogerna. Större delen av västvärlden följde med.

1978 blev New Mexiko första staten i USA att tillåta cannabis för medicinskt bruk.

De kommande åren skulle trettiotre stater följa efter. Flera forskningsprogram påbörjades. Men den federala regeringens hårda linje fick staterna att ge upp.

Den här gången är allt väldigt annorlunda. I början av november svängde den amerikanska läkarföreningen AMA till förmån för medicinsk marijuana.

Men viktigast av allt: för första gången har drogen draghjälp av kapitalismens krafter.
– Jag är ingen aktivist. När vi kommersialiserar marijuana kommer amerikaner att känna sig trygga med det. De måste känna igen kundupplevelsen, säger Dave Warden.

Hans butik Studio Pot ska snart öppna för dagen. Han lägger fram små prover på disken och berättar inlevelsefullt:
– Den här är mot ångest ... det här är vår bordeaux ...

För två år sedan blev han av med jobbet som tv-producent. I februari öppnades butiken, och nu jobbar fyra personer här. Två anonyma investerare har stått för startkapitalet.
– Det finns mycket pengar att tjäna i den här gråzonen vi lever i nu.

Klockan är halv elva och det är dags för tisdagens första bloss. Han andas in från en vattenpipa och låter snart lite mer sluddrig än innan.
– Vi kommer nog inte att finnas så länge. Snart tar ett par kedjor över. Men det är bara bra. Som konsument vill jag ha ett Wal-Mart eller ett Ikea som garanterar att produkten är likadan hela tiden.

Allt pekar i den riktningen. Kapitalet är på plats, lagarna ändras och kulturen lägger sig som en fast grund för cannabisindustrin. Bara några kilometer från Wardens butik producerar Hollywood de filmer och tv-serier som skapar gemensamma värderingar i USA. ”Simpsons”, ”True Blood”, ”Desperate Housewives” – drogen dyker nu upp överallt, på alla sändningstider.
– Det skapar en identifikation. Ett avsnitt av ”Weeds” är tusen gånger viktigare än att nån hippie med batikkläder tjatar om att George Washington brukade bli hög, säger Dave Warden med hänvisning till den Emmybelönade tv-serien om en änka som börjar sälja marijuana för att få ekonomin att gå ihop.

I Kalifornien uppfanns Twitter, Apple, Hells Angels, Kalle Anka, skateboarden, Facebook, Google, McDonald’s. Kommer nästa exportprodukt att bli kommersialiserad marijuana?

Marijuanalobbyns tyngsta argument är nytt men blir bara starkare för varje dag i finanskrisens USA.

Det handlar om pengar, mycket pengar. Harvardekonomen Jeffrey Miron har räknat ut att USA skulle få in sju miljarder dollar i ökade skatteintäkter och spara det dubbla i utgifter för polis och rättsväsende om marijuana blev lagligt.

För Kalifornien räknas varje cent. Staten har så ont om pengar att fångar måste släppas i förtid. Politiker har nu föreslagit en särskild cannabisskatt, som kommunen Oakland redan infört.
– Det är vår högsta önskan att bli beskattade, säger Lisa Sawoya.

Hon menar att det är värt några procent av vinsten för att få trygghet. När politikerna vant sig vid skatteintäkterna blir det svårt att stänga ner branschen.

Det var just ekonomin som på 1930-talet blev alkoholförbudets fall. När Franklin D Roosevelt tog makten mitt under depressionen såg han ingen anledning att säga nej till de skatter som skulle ramla in om spriten blev laglig.

Med en statsskuld på 12 000 miljarder dollar vore det inte osannolikt om Obama försöker kopiera idén. Enligt Jeffrey Miron finns det 77 miljarder dollar att tjäna på besparingar och skatteintäkter varje år.

Siffran gäller alla droger. Men Lisa Sawoya nöjer sig med sitt gräs.
– Jag tror att Obama kommer att legalisera det helt och hållet om han får en andra mandatperiod.

Det beror troligen på hur USA:s ekonomi ser ut då.