"Ett under att det inte hänt tidigare"

Mikael Thóren hade två veckor kvar på sitt uppdrag i Afghanistan när hans bil slungades på taket den 8 november i fjor. Gruppens afghanska tolk omkom och fyra andra svenska soldater sårades.

Thorén får nu leva med en stålskena i underarmen och två bultar inopererade i bäckenet.

Nyheten om att två officerare dödades i ungefär samma område berörde honom djupt.

Själv var han förberedd på att han kunde mista livet. Innan avresan fick han bland annat fylla i ett papper med hur han ville ha sin begravning. Men väl på plats, soldaterna emellan, talades det sällan om död. "Hoppas vi alla kommer hem", hörde han sägas ibland.

På den svenska förläggningen finns bland andra en präst och alla kommer att få hjälp att bearbeta sina känslor.

Men vad känner man när två kollegor skjuts ihjäl?

– Jag tror att många upplever enorm tomhet och frustration. Sen blir man förbannad och vill ha tag i de jävlarna.

Politikerna och allmänheten förstår nog inte riktigt hur farligt det är i Afghanistan, tror Mikael Thorén:

– Med tanke på hur attackerna har trappats upp under senare år är det ett under att fler inte har dött.

Angreppen mot den svensk-finska styrkan har ökat med 40 procent i fjor jämfört med 2008. Men han tror inte att färre kommer vilja åka dit. Viktigast just nu är att slippa diskussionerna på temat "ta hem våra soldater", menar han:

– Vi kan inte låta talibanerna vinna, säger Mikael Thorén.