Det finns en gräns för våra förluster

Sverige är i krig i Afghanistan. Den politiska frågan är hur stora förluster vi är beredda att ta.

Efter dödsskjutningen av löjtnant Gunnar Andersson och kapten Johan Palmlöv i byn Gor Tepa i söndags försäkrade både statsminister Fredrik Reinfeldt och Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlin i går att den svenska truppen ska stanna.

Men inte till vilket pris som helst, medgav Ahlin.

”Någonstans går gränsen för hur många soldater vi är beredda att se stupa.”

Hittills har Sverige klarat sig lindrigt. Fyra döda på åtta år. Danmark, vars trupp finns i den sydliga Helmandprovinsen, har förlorat 31 soldater. Men även svenskarnas uppdrag har blivit farligare.

Talibanerna vinner mark. Redan förra våren hävdade analysgruppen Icos (International council on security) att Mulla Omars jihadister kunde utföra militära operationer på tre fjärdedelar av Afghanistans yta.

Efter de två valomgångarna i augusti och november försvagades president Hamid Karzais ställning ytterligare. Valfusk och korruption har, enligt tankesmedjan International Crisis Group, lett till ett ”allvarligt bakslag” för afghanernas tilltro till såväl Karzais regering som de utländska trupper som backar upp den.

När Sverige skickade det första förbandet till Afghanistan 2002, strax efter talibanregimens fall, var de fyra nordliga provinserna runt Mazar-i-Sharif relativt lugna.

I dag riskerar de femhundra soldaterna i FS18 inte bara att mötta talibaner, utan välbeväpnade narkotikaligor och krigsherrar med oklara politiska agendor.

Fyrtio av svenskarna i OMLT-teamet lever och strider tillsammans med en afghansk infanteribataljon som de är satta att utbilda. Det innebär att de deltar i direkta attacker mot fienden.

Trots att det finns över hundratusen soldater i FN:s fredsbevarande Isaf-styrka och USA:s terroristjagande OEF-förband har läget blivit allt mer desperat. I fjor dödades 520 utländska soldater (och mångdubbelt fler civila afghaner).

Därför satsar världssamfundet nu på en ny taktik.

”Som soldat är min personliga övertygelse att det varit nog med dödande”, sade den amerikanska Isaf-chefen och generalen Stanley McChrystal i förra veckan.

”Moderata krafter” inom talibanrörelsen ska lockas över. Samtidigt som USA skickar 30 000 nya soldater till Afghanistan ska uppdraget nu tydligare gå ut på att ”vinna afghanernas hjärtan och sinnen”.

Det var precis vad Gunnar Andersson och Johan Palmlöv gjorde när de sköts till döds under en fotpatrull i Gor Tepa.

Hemma i Sverige vill Moderaterna Fredrik Reinfeldt och Sten Tolgfors inte höra talas om en svensk reträtt.

Socialdemokraten Urban Ahlin tycker likadant, men har andra hänsyn att ta. Inför S-kongressen i höstas krävde många sossar, bland annat från Malmö och Lund, att den svenska truppen kallas hem.

Det vill också Vänsterpartiet, medan Miljöpartiet tvekar. Resultatet har blivit en rödgrön överenskommelse om att se över insatsen 2011.

Enligt opinionsmätningarna vill svenska folket, liksom danskarna, att uppdraget i Afghanistan ska fullföljas.

Men det finns en gräns för hur stora förluster både allmänheten och politikerna är beredda att ta.