Kvinnliga politiker motarbetas och hotas

Grundlagen är framsynt: en fjärdedel av platserna i Iraks parlament är vikt för kvinnor.

Verkligheten krånglar: de stora partierna har inte kvinnliga kandidater så att det räcker. Och de kvinnor som vågar ställa upp hotas och trakasseras.

– I valet 2005 var det i och för sig ganska enkelt för mig att bli invald, eftersom jag stod på en ren kvinnolista, säger Maha Hamid på telefon till Sydsvenskan.

Hon är barnläkare på det stora sjukhuset i Diwaniyah. I drygt tjugo år har hon där idkat mödravård på arbetstid och kvinnokamp på heltid.

Hennes far är en ansedd klanledare och doktor Hamid har aldrig saknat vare sig de pengar eller det självförtroende som krävs för att bygga en feministisk politisk plattform i Irak.

Men hon gick bet när hon för fem år sedan gick till parlamentet för att ta den plats som väljarna hade gett henne.

– Jag blev ombedd att infinna mig hos den centrala valkommissionen. Ordföranden var bekymrad. Han hade blivit kontaktad av de stora partierna, som sa att eftersom jag hade fått en plats i parlamentet på det här sättet, och envisades med att ta den, så skulle det uppmuntra fler kvinnor att ställa upp på kvinnolistor och det skulle hota de existerande partierna.

Jag går till författningsdomstolen, svarade Maha Hamid.

– Då sa de att de verkligen avrådde mig från att göra det.

Vad hade hänt om du envisats?

– De hade dödat mig. Helt säkert.

Maha Hamid återvände till sin läkarmottagning.

– Jag skulle ändå inte ha kunnat hjälpa mitt folk. Jag skulle ha blivit helt isolerad i parlamentet. En ensam människa kan inte förändra samhället.

En del har hänt sedan dess, säger Maha Hamid. Folk verkar mer politiskt medvetna, inte minst Iraks kvinnor.

– I regionalvalen för ett år sedan hade vi ”halvöppna” partilistor med möjlighet att kryssa för en enskild kandidat. Då använde 73 procent möjligheten att personrösta.

Inte på Maha Hamid dock.

– Iraqi National Movement bad mig ställa upp på deras lista och det gjorde jag. Men när listan kom från tryckeriet var mitt namn inte med. De hade lurat mig och då var det för sent för mig att ställa upp.

Den här gången har Maha Hamid förberett sig noga. Hon ställer upp i valet som fristående kandidat för Iraq United, en sekulär koalition som leds av försvarsministern Jawad al-Bolani.

Hennes hemregion Al-Qadisiyyah har elva platser i parlamentet. Trehundratjugofem kandidater tävlar. Även i övriga landet går det ungefär trettio politiker på varje plats.

– Så många kandidater splittrar valrörelsen. Det gör det lättare att fuska och det gynnar de stora partierna, säger Maha Hamid.

Hon har köpt reklamtid i radio och tv; hon knackar dörr i halvmiljonstaden Diwaniyah; hela tiden trummar hon in budskapet att Iraks kvinnor måste få de rättigheter i verkligheten som författningen ger dem i teorin.

– Jag får positiva reaktioner. Även från män, som kanske håller sina åsikter för sig själva när de är bland andra män, men faktiskt också tycker att det behövs en förändring. Många säger att de stödjer mig.

– Man kan inte tala om en mogen väljarkår. Men vi har i varje fall kommit en bit.

En liten bit, tillfogar Maha Hamid.

Hot hör till vardagen för en kvinna i den irakiska valrörelsen, visar en serie intervjuer som nätverket ”Kvinna till Kvinna” har gjort med kandidater.

För en vecka sedan dödades Suha Abed Allah, veterinär och feminist som ställde upp i valet för en kvinnolista. Pistolbeväpnade män sköt ner henne på en gata i Mosul.