Så bluffade de till sig euron

I januari 1999 bytte elva EU-länder sina nationella valutor mot euron. Grekland var för skuldsatt för att få vara med.

Ett euroland får ha ett budgetunderskott på högst 3 procent och en utlandsskuld på högst 60 procent av bnp.

På nyårsdagen 2001 anslöt sig Grekland till eurosamarbetet som tolfte land. Den officiella statistiken var tillrättalagd – fabricerad av en myndighet som lyder direkt under regeringen. Grekland hade suddat bort en fjärdedel av sina försvarsanslag. Dessa hemliga militärutgifter skalade under sju år bort 8,7 miljarder euro från budgetunderskottet.

I september 2004 reviderade Grekland sina ekonomiska nyckeltal. Då kröp sanningen fram: budgetunderskottet hade legat på 3,7 och 4,5 procent under 2000 och 2001 – tre gånger högre än de tidigare officiella siffrorna.

Grekland har också fuskat bort delar av sin utlandsskuld. Med hjälp av storbankerna på Wall Street har den grekiska regeringen tecknat fiffiga låneavtal som effektivt dolt flera mångmiljardlån.

Grekland fick in hundratals friska miljarder att spendera efter eurointrädet – bland annat på en kostsam utbyggnad av den offentliga sektorn och på stora byggprojekt inför OS i Aten.

Regeringen pantsatte framtida intäkter från flygplatserna, från nybyggda motorvägar och från den statliga lotteriverksamheten.

I efterhand har detta beskrivits som ”rena garageförsäljningen i statlig regi”.

Under åren fram till 2008 gjorde Grekland tio liknande lånetransaktioner med femton olika banker.

De fick namn från den grekiska mytologin: Ariadne, Eolos, Titlos. Det speciella med lånen var att de aldrig dök upp som skulder i nationalräkenskaperna.

Övriga euroländer fördes bakom ljuset. Idag inser alla att makthavarna runt om i Europa måste ha varit lättlurade. Det verkar till och med som att några medvetet lät sig luras.

Alla visste att något varit ruttet i Greklands ekonomi, men det kom som en chock för euroländerna när Grekland justerade siffrorna för sina underskott i höstas.

I april sade den konservativa regeringen att 2009 års budgetunderskott skulle uppgå till 3,7 procent av bnp – strax över eurogruppens maxgräns.

I november bröt den nyvalda socialistregeringen med de amerikanska storbankerna och medgav en tre gånger så hög siffra: 12,7 procent.

De banker som tidigare hjälpt grekerna att dölja sin skuldbörda satsade nu på optioner som ger utdelning om Grekland går i statskonkurs och ställer in betalningarna. Grekerna hoppas att Tyskland går i borgen för en grekisk skuldsanering. Men förbundskansler Angela Merkel tvekar:

– Det är en skandal om samma banker som förde världen till randen av ekonomisk kollaps hjälpt till att fejka statistik, sade hon häromdagen.

Angela Merkel litar inte på Grekland – och inte på de amerikanska bankerna. Varken hon eller någon annan europeisk regeringschef vill ge lån eller lånegarantier till ett land som saknar kontroll över de egna skulderna.

I en intensiv europeisk debatt pekas två syndabockar ut:

Manolis Kontopirakis är den tjänsteman som fram till i höstas höll i Greklands officiella statistik. Idag har han schappat till USA.

Den amerikanska bankirfirman Goldman Sachs har stått för de mest uppfinningsrika delarna av Greklands kreativa bokföring.

Grekland har sedan 80-talet styrts av populistiska partier som föredragit friserade siffror framför impopulära åtstramningar. Det återstår att se om landets nuvarande regering ändrar på det.