Väntar på besked efter jordskalvet

– De hade fest i trädgården när skalvet kom. Nu har de sovit i trädgården av rädsla för efterskalv. De säger att allt är kaotiskt, berättar Marcelo Salazar som själv upplevde en stor jordbävning i Valparaiso i Chile 1985.
– Jag var 12-13 år och spelade fotboll. Plötsligt började folket som stod utanför springa in på planen. Vi förstod inte vad som hände, men när vi tittade på husen såg vi hur de rörde sig upp och ner. Folk skrek att jordens undergång var här.

Marcelo Salazar minns rädslan på nätterna efter jordbävningen.
– Hela familjen sov i vardagsrummet för att vara nära varandra och kunna springa ut tillsammans om något skulle hända. Min far upplevde den hittills största jordbävningen 1960, så han hade hög beredskap.
– Nu väntar vi bara på att höra av våra släktingar som bor söder om Santiago och där jordbävningen slagit hårdare, säger han. Att jordbävningen inträffar på natten är det värsta scenariot. Det blir kolsvart och man vet inte var man har sina nära och kära.

Elisabeth Moraga och hennes tre syskon sitter hemma i Malmö och väntar spänt på besked från Chile. Släkten finns där, dessutom är föräldrarna just nu på besök i det gamla hemlandet.
– Vi har inte fått kontakt med vår familj men fått reda på att området, den åttonde regionen, nu är stämplat som katastrofområde av presidenten. Broar och hus har fallit, vattenledningar har spruckit och folk försöker hålla sig till öppna ytor av rädsla för att husen ska falla.