Paulina Astudillo i Chile: ”Väntar, väntar, väntar. På fler jordskalv.”

"Det är ett litet jordskalv. Min fd ropar på barnen som är nere på gården", skriver hon vid 14-tiden lokal tid på lördagen.

När jordbävningen började vid halv fyra på lördagsmorgonen var Paulina Astudillo på fest i villaförorten La Dehesa nordöst om Santiago.
"Jag satt i en hängmatta mellan två träd och plötsligt böjde sig det ena trädet. Min vän som satt brevid skrek väldigt mycket. Jag var inte rädd men många blev hysteriska."

Alla i området sprang ut. Det var svårt att ta sig tillbaka in mot centrum och hem till stadsdelen San Miguel:
"Folk la sig och sov ute på gatan för att de var rädda att husen skulle rasa."

Hennes exman och barnen som är sex och nio år hade också sovit i bilen. Först när hon åkte genom centrala Santiago blev hon rädd.
"Det ser ut som att det har varit krig. Det är glas överallt och förstörda hus."

Hemma tog hon trapporna till femtonde våningen, hissen gick inte. Hon kunde inte få upp sin ytterdörr. En granne hjälpte henne att bända upp den.
"Där inne låg tv:n på golvet och det var glas, tavlor, blomkrukor och leksaker överallt. I köket hade allt rasat ner och det luktade curry och peppar."

Dörren gick inte att stänga så hon lämnade den öppen när hon gick hem till sin exman, som bor ett par kvarter bort.
"Barnen förstår inte vad som har hänt. Om jag är lugn är de också lugna. De är hungriga bara, vi inte har el eller gas så vi har inte kunnat laga mat."

Skolstarten efter sommarlovet skulle ha varit nu på onsdag, men Paulina Astudillo fick veta igår att den skjuts upp en vecka på grund av jordbävningen.

Tills vidare bor hon och barnen hos deras far.
"Jag vill inte gå hem och vara ensam. Vi måste vara tillsammans om det händer något. Barnen är mer oroliga för mig än för sig själva."

Vad gör ni?
"Väntar, väntar, väntar. På fler jordskalv."

Hur känns det?
"Ärligt talat. Jag lever nästan bara för mig själv och min familj. Jag är mer egoistisk här än jag var i Sverige. Alla tänker bara på sig själva. Men det är alltid de fattiga som lider mest. De har inga försäkringar. Hur ska det gå för dem?"