Känslorna svallar kring blodig ritual

Publiken höll andan. Jag höll andan. Matadoren höjde långsamt värjan. Han riktade den mot en punkt på tjurens nacke, samtidigt som han med en svepande rörelse med det röda skynket tvingade ner tjurens horn. Så rusade matadoren och tjuren mot varandra. Det har gått mer än trettio år sedan jag såg min första tjurfäktning och jag har inte glömt det skarpslipade stålet som kördes in i tjurens nacke. Och matadoren som vek undan i absolut sista ögonblicket för de spetsiga hornen som pressades framåt av 500 kilos muskelkraft. Jag minns också tjuren som föll, dödligt träffad. Blodet. Åskådarnas jubel. Fanfarerna. Färgerna. Matadorens triumf. Tjurfäktning är ett skådespel som inte lämnar någon oberörd. Många avskyr vad de ser. Andra grips av en djup passion. Just nu debatteras tjurfäktningens framtid överallt i Spanien. De flesta av mina vänner är antingen engagerade motståndare eller ivriga förespråkare. – Att titta på när ett djur torteras till döds är barbari. Spanien är ett civiliserat land. Vi kan inte tillåta detta, säger Pau Estrada från Barcelona, som varit på tjurfäktning en enda gång i sitt liv. Han gick efter första tjuren. Carmen Vergara från Andalusien bor i Madrid och har en annan åsikt: – Tjurfäktning handlar om något annat och mycket större än att plåga ett djur. Tjuren lider inte. Den dyrkas på arenan. Inget annat djur har det så bra som en stridstjur. För några dagar sedan tog det regionala parlamentet i Katalonien upp frågan till debatt. I Spanien beslutar de autonoma regionerna om tjurfäktning. Inrikesministeriet i Madrid ser till att regelverket följs. I Katalonien har det alltid funnits en stark opinion mot tjurfäktning. Barcelonas stadsfullmäktige har slagit fast att staden är motståndare, men eftersom kommunerna inte har något att säga till om, hålls tjurfäktningar ändå på Barcelonas stora arena Monumental. En namninsamling förra året resulterade i 180 000 underskrifter och frågan kom upp i det katalanska parlamentet. Resultatet kan bli att regionalpresident José Montilla, som själv är tjurfäktningsanhängare, aficionado, kan tvingas förbjuda den. Styrkta av framgångarna försöker motståndarna väcka frågan i andra regioners parlament. På Balearerna och Kanarieöarna har det inte arrangerats tjurfäktningar på åratal. Men i andra delar av landet möter förbuds­ivrarna hårdnackat motstånd. I veckan gick Madridregionens president, Esperanza Aguirre, ut och förklarade att hon inte ser någon som helst anledning att förbjuda något som har ett så stort kulturellt värde. Eftersom det vanligtvis går åt sex tjurar per föreställning betyder det att ungefär tolvtusen tjurar dödas under ett år. Tjurfäktningen är en storindustri som omsätter mångmiljonbelopp och en hyllad matador får flera hundratusen kronor för en föreställning. Biljetterna kostar som till en dyr konsert, även om det numera är tv-rättigheterna som ger arenorna mest pengar. Direktsänd tjurfäktning visas på betal-tv året runt. I fredags inleddes sändningarna från Valencia där Feria de Fallas pågår under elva dagar med föreställning varje kväll. Några uppfattar tjuren som ett offer för att återskapa kontakten mellan människa och Gud. Andra ser tjurfäktning som ett färgstarkt och gripande skådespel. Somliga tolkar den som ett drama med erotiska undertoner där tjuren representerar den råa och rena urkraften.