”Jag trodde inte jag var så modig”

Text: Görrel Espelund
Publicerad 7 maj 2010 6.30 Uppdaterad 14 juni 2011 15.13

Migranter.
Sverige–Sydafrika. Sommelieren, guiden och hjälparbetaren Karin Hoole har hittat det positiva i Kapstadens kåkstäder. Att engagera sig i andra människors levnadsöden har för­ändrat hennes eget liv.

KAPSTADEN. – Genom att jobba inom hotell- och restaurangnäringen mötte jag Sydafrikas olika samhällsklasser direkt. Men det tog två år innan vår nanny Victoria tittade mig i ögonen, hon kommer från det gamla Sydafrika där svarta slog ner blicken för vita.

Karin Hoole från Göteborg sitter i sin trädgård, några minuter från Kirstenbosch Gardens i Kapstaden.

Här bor hon med sin man Quinton och deras tre barn. Mellandottern Unathi adopterade familjen 2006.

Karin Hoole flyttade till Sydafrika 1998 för att lära sig mer om sydafrikanska viner. Hon är utbildad sommelier och när hon kom till Kapstaden hade de sydafrikanska vinerna just börjat leta sig in på den svenska marknaden.

– Jag bestämde att jag ville vara kvar här. Två år jobbade jag som sommelier, jag gifte mig, började arbeta för ett svenskt reseföretag och utbildade mig till guide.

I dag delar hon sin tid mellan den egna hjälporganisationen A Reaching Hand och guidejobbet.

Genom A Reaching Hand samlar hon in pengar för att finansiera olika lokala projekt, ett daghem, ett barnhem och ett hem för handikappade barn.

– När jag först flyttade hit och såg de ekonomiska orättvisorna fick jag dåligt samvete, det gjorde mig deprimerad. Nu låter jag inte det negativa överskugga det positiva som finns hos så många, trots svåra levnadsvillkor.

De elva år som Karin Hoole har bott i Sydafrika har förändrat henne ”gigantiskt”. Och för åtta år sedan bestämde hon sig för att själv bidra till att göra skillnad, resultatet är A Reaching Hand.

– Mitt självförtroende har vuxit, jag hänger inte upp mig på småsaker och jag har fått ett nytt perspektiv på livet. De senaste åren, när jag arbetat mycket med folk i kåkstäderna, har jag lärt känna många olika kulturer. Det är också ett sätt att lära känna sig själv.

Styrkan och arbetsmoralen som hon har fått från sina föräldrar är det enda hon har tagit med sig från Sverige – förutom vanan att äta middag klockan fem.

– Jag känner mig både sydafrikansk och svensk, men jag har båda fötterna väl förankrade i Sydafrika. Ingen tvekan. Folk här behandlar mig som sydafrikan.

Avigsidorna finns så klart. Som kriminaliteten. Barnen kan inte leka fritt ute. Som mamma får man ha ögon i nacken och lära sig att leva med den osäkerhet som kriminaliteten föder.

– Hade jag bott kvar i Sverige tror jag att jag hade varit inne i samma ekorrhjul som tidigare, med stressymtom och fulltecknad kalender. Nu gör jag skillnad i människors liv, jag har blivit mer öppen och jag vågar mer. Jag trodde inte jag var så modig.

I Sydafrika bor omkring 800 svenskar.

Förnamn

Karin

Efternamn

HOOLE

Född

1968, göteborg

Hemma

sydafrika. ”jag tror jag skulle dö av tristess om jag flyttade tillbaka till Sverige. Här har jag mitt engagemang.

Språk

Svenska, engelska, lite isixhosa.

Familj

Min man Quinton och mina tre barn, liam 8 år, unathi 5 år (adopterad) och leia 5 år.

Alla migranterna i serien samlas på sydsvenskan.se/migranter. Vill du också vara med? Mejla din egen historia till migranter@sydsvenskan.se.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu