Det knakar i den italienska familjen

Många italienare har den obehagliga känslan av att någon rycker undan mattan de står på, bit för bit, så att snart ingenting som känns tryggt och hemtamt finns kvar.

Arbetslösheten är högre än på många år.

Pedofilskandalerna inom kyrkan har skakat många troende i grunden. Det gamla talesättet som betyder att allt har blivit sämre, ”non c’è più religione” (det finns ingen religion längre) har aldrig låtit sannare.

Men värst är familjens sönderfall, det italienska samhällets sista bastion. Ingenstans i världen är familjeretoriken så högtidlig som här. Till mors och fars dag får barnen fortfarande lära sig verser utantill i skolan, som de sedan högtidligt deklamerar hemma inför tårögda föräldrar.

Stora manifestationer hålls till den heliga vardagsfamiljens ära, och varje försök att utöka detta begrepp till mindre traditionella konstellationer dör i fosterstadiet. Ett intensivt frasande av kardinalkjolar hörs på Roms broar i riktning mot parlamentet varje gång sådant kommer på tal. Familjen är man, kvinna och barn, punkt slut.

Barn är för övrigt heliga, liksom modern som är nära släkt med Jungfru Maria, bara hon inte tar för mycket plats, vill jobba heltid och kräver dagisplats. Fadern har inte lika hög status, men eftersom han så att säga är nödvändig får han också plats på piedestalen. Alltihop välsignas av påven och premiärministern och alla deras lärjungar och vise män, varav alla förstås har familj (utom påven och prästerna förstås, Gud förbjude) och somliga allt möjligt vid sidan om.

Men trots alla ansträngningar börjar familjen knaka i fogarna. 1995 skilde sig 8 procent av alla gifta par i Italien. 2005: 15 procent. 2007: 27 procent.

Eftersom vad som helst motiverar kommers öppnade Italiens första skilsmässomässa i helgen. Ovana italienare ska lära sig hur de bäst handskas med sina nya liv. Bland utställarna finns privatdetektiver, äktenskapsmäklare, barn- och hundpassare, psykologer och makeup­artister (?). Roligast är hörnan där besökarna kan sälja eller byta bort sina fulaste bröllopspresenter.

Skilsmässan rubbar dock inte La Mamma, som på gott och ont förblir klippan i de flesta italienares liv. Färsk statistik om förhållandet mellan mödrar och vuxna döttrar har just publicerats av Italiens statistiska centralbyrå Istat. 43 procent av de tillfrågade döttrarna talar med sin mamma varje dag och 38 procent träffar henne dagligen. När ett par skiljer sig är det vanligt att mannen flyttar hem till mamma.

Där får han tröst, god mat, perfekt städning och strukna skjortor. Såvida inte mamma och pappa härsknar till och tycker att sonens plötsliga tillgivenhet luktar lite utnyttjande.

Ett annat tecken på att familjen har problem: det händer att föräldrar vänder sig till domstol för att på juridisk väg bli av med sina vuxna gökungar.

För att inte tala om våldsbrotten i familjens sköte. I det land där familjedyrkan är som störst, sker fler mord innanför hemmets väggar än i något annat EU-land.

Varannan dag begås ett familjemord i Italien. Offret är nästan alltid en kvinna.