Tobinskatt – EU:s sätt att visa handlingskraft

Nu står EU-länderna samfällt bakom tanken på en Tobinskatt, en skatt på internationella finansiella transaktioner.

Förslaget har tidigare förts fram av vänstergrupper som är emot globalisering och i Sverige framför allt av Attac och Vänsterpartiet.

Vid EU-toppmötet i Bryssel i torsdags enades 27 europeiska ledare om att ta med sig förslaget om en global Tobinskatt till Toronto, som i slutet av nästa vecka blir samlingsplats för två dagars G20-toppmöte. Då får USA:s president Barack Obama, Kinas Hu Jintao, Japans premiärminister Naoto Kan och ytterligare ett femtontal världsledare ta ställning.

Sannolikheten att G20-länderna går med på att beskatta varje internationell finanstransaktion med 0,04 procent av värdet bedöms vara minimal.

Att ledarna på EU-toppmötet tog ställning för en sådan skatt berodde inte i första hand på att de sökt efter en patentlösning för att skapa en stabilare finansmarknad. Beslutet vilade mer på en vilja att markera enighet och handlingskraft i tider av svår ekonomisk kris.

Därför gick också Sveriges Fredrik Reinfeldt, Storbritanniens David Cameron och andra hårdnackade europeiska motståndare till Tobinskatten med på att föra en omöjlig tanke vidare till G20-kretsen.

Det är tänkbart att en reviderad form av Tobinskatt så småningom vinner gehör i flera länder. Både USA och de stora EU-länderna vill införa stabilitetsavgifter efter svensk modell för att rädda banker ur framtida finanskriser.

Enkelt uttryckt är stabilitetsavgiften en minimal försäkringspremie som betalas vid varje bankaffär och som placeras i bankernas krisfonder.

”EU bör vara pådrivande för att fler länder inför en stabilitetsavgift”, skrev Reinfeldt och Cameron i en gemensam debattartikel i torsdags.

Enligt en rapport från EU-kommissionen minskar stabilitetsavgifter risken för att banker tar onödigt stora risker. Men det är bankkunderna som får betala med lägre ränta på sparkapitalet och högre ränta på krediterna. Det finns också en risk att banker och finansinstitut flyr till länder där de slipper undan stabilitetsavgifter.

Den Tobinskatt som EU tar med sig till Toronto har inte mycket gemensamt med den amerikansk e ekonomen (och sedermera Nobelpristagaren) James Tobins idé från 1972.

Den gick ut på att skapa en skatt på valutatransaktioner.