DAKAR. Under hösten 2006 skickades närmare femtusen illegala immigranter
tillbaka från Spanien till Senegal.
– När tillbakaskickandet inleddes misshandlades många av polis, de kedjades
fast och blev slagna. Vi framförde mycket starka protester och nu tycks det
ha upphört. Numera får de en slant till bussen och en macka, men inget mer,
säger Alioune Tine.
De västafrikanska kusterna bevakas idag med stöd bland annat från Frontex,
EU:s förvaltning för medlemsstaternas yttre gränser. Utanför Senegal hindrar
senegalesiska, spanska och italienska båtar och helikoptrar överfulla
fiskebåtar från att ge sig ut på Atlanten.
I december var Spaniens premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero i Dakar
för att diskutera med Senegals president Abdoulaye Wade. De två ledarna kom
överens om att be EU att förlänga närvaron fram till och med juli 2007.
– Numera ligger Europas gränser vid Afrikas kustremsa, kommenterar Alioune
Tine på Raddho lite syrligt.
Att skicka tillbaka afrikaner som i desperation lämnar sina länder löser
ingenting varaktigt. Alioune Tine menar att de afrikanska och europeiska
regeringarna måste fundera över vilka hjälpprogram som är verkningsfulla,
vad som leder till riktiga jobb. Att kunna försörja sig i sitt land är,
menar generalsekreteraren, en mänsklig rättighet.
– Myndigheterna börjar i fel ände när de sätter igång jordbruksprojekt bland
fiskare utan att prata med dem. Man lyssnar inte på de behov arbetslösa och
fattiga har. Men man måste utgå ifrån människornas förutsättningar, deras
kompetens och expertis.
Enligt Alioune Tine finns många lokala initiativ bland befolkningen, men
rege-ringen verkar inte intresserad utan driver sin egen linje.
Han vill lyfta problematiken bortom de afrikanska ländernas gränser. Afrika
är inte en fattig kontinent. Här finns naturresurser som guld, diamanter och
olja. Problemet, menar generalsekreteraren, är att globaliseringen tillåter
utländska företag att etablera sig i de afrikanska staterna, medan afrikaner
inte får röra sig fritt.
– När kineser får göra affärer här men vi inte får göra affärer i Kina, då
är det något fel på globaliseringen. Det är ett ensidigt utbyte. Jag menar
att världen måste skapa en solidarisk och rättvis globalisering som erbjuder
människor verkliga möjligheter att ta sig ur fattigdomen. Som det är idag
marginaliseras Afrika.