"Attentatet var det största på åratal"

Sedan separatistgrupper formades i Xinjiang och började utföra attentat på 90-talet har Peking svarat med stenhårda säkerhetsinsatser. Efter attacken mot World Trade Center har separatistgruppen Östurkestans Islamiska rörelse terrorklassats av Kina och USA.

PEKING. Kinesiska myndigheter hävdar att de under våren avslöjat flera terrorplaner, men utan att presentera bevis för det.

Måndagens attentat var det största och mest vågade på åratal.

För en besökare känns staden Kashgar mer som Centralasien än som Kina. Här finns moskéer med spetsiga minareter, kebabsäljare och beslöjade kvinnor. Men läser man en kinesisk historiebok står där att Xinjiang, eller Östturkestan som det kallades tidigare, alltid varit en del av Kina. Det är felaktigt. Namnet "Xinjiang" betyder för övrigt Nytt territorium.

Fram till kommunisternas erövring 1949 har Xinjiang växlat mellan erövrare som mongoler, kineser, manchurer och ryssar. Vilka som än styrt, har lokalbefolkningen, turkfolket uigurer, varit i majoritet och i omgångar i praktiken självständiga.

Under 1930- och 40-talet utropades två gånger stater med namnet Östturkestan. Kashgar var huvudstad i den första. Allt det tog slut 1949 när Östturkestans regering omkom i en mystisk flygolycka på väg till förhandlingar i Peking.

Sedan dess har Peking styrt med järnhand. Mängder av han-kinesiska ungdomar skickades till Xinjiang för att kolonisera den resursrika provinsen. Han-kineser är den kinesiska majoritetsbefolkningen och utgör över 90 procent av landets 1,3 miljarder människor. Officiellt finns det 40 procent han-kineser och 46 procent uigurer i Xinji9ang, men möjligen är han-kineserna redan i majoritet.

Uigurer klagar på att de diskrimineras i arbetslivet och att deras religion förtrycks. Exempelvis får uigurer under 18 år inte besöka moskén. Amnesty menar att myndigheterna använder hotet från religiös extremism som en ursäkt för att stänga moskéer, förbjuda böcker och fängsla så kallade "terrorister och separtister" efter orättvisa rättegångar.

Kineserna pekar på den snabba ekonomiska tillväxten som Kina har lyckats ordna i regionen. Och även många uigurer har kunnat dra nytta av de stora statliga investeringarna och gränshandeln.

Regionen Xinjiang

Xinjiang, förr benämnt Sinkiang, är en glest befolkad, självstyrande region i nordvästra Kina.

Med en 500 mil lång yttre gräns till Ryssland, Mongoliet, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Pakistan och Indien är området av största strategiska vikt för Kina. Angränsande områden inom landet är regionen Tibet och provinserna Gansu and Qinghai.

Den oljerika regionen är fyra gånger större än Sverige och utgör en sjättedel av Kina. Sedan en tid är Xinjiang också Kinas största gasproducerande område.

Huvudstad är Ürümqi. Kashgar ligger i södra Xinjiang.

(TT)

Xinjiangs uigurer

Bland Xinjiangs nära 20 miljoner invånare finns uigurerna, en minoritet på drygt åtta miljoner människor med nära språkliga och kulturella band till Centralasien. De flesta uigurer är sunnimuslimer.

Många uigurer motsätter sig Kinas ekonomiska, religiösa och kulturella överhöghet över Xinjiang, och separatistiska grupper drömmer om att upprätta en oberoende stat benämnd Östturkestan.

Fyra sådana grupper i Xinjiang har tidigare anklagats av Kina för att vara terrorister: Östturkestans islamiska rörelse (Etim), Östturkestans befrielseorganisation (Etio), Uigurernas världsungdomskongress (Wuyc) och Östturkestans informationscentrum (Etic).