Danskens individualism hotas

I den danska självbilden är ”frisind” ett viktigt ord. En dansk är en fri, individualistisk själ som inte böjer sig för makt eller moden. En dansk lever sitt liv som han eller hon vill så länge det inte skadar någon annan.

KÖPENHAMN. Eller så var det.

– Politikernas så kallade normalisering av Christiania och Ungdomshuset är ett led i den kulturkamp som den borgerliga regeringen genast utlyste när den tillträdde för sex år sedan, säger Mikael Rothstein som är religionshistoriker och professor vid institutet för tvärkulturella och regionala studier vid Köpenhamns universitet.

– Det är ett borgerligt politiskt projekt som omdefinierat begreppet danskhet. Frisinnet ska bort. Nyckelorden är i stället det sunda och framför allt det normala. Igrunden finns en renhetstanke, som inte lämnar plats för den som avviker eller invänder.

–Kulturkampen sker inom helt demokratiska ramar, men den för med sig en odemokratisk mentalitet. Och i släptåg har den nationalism, kristendom, motstånd mot invandring och nationell självbelåtenhet.

Varför just nu? Institutioner som Christiania, Tvind, Ungdomshuset och universitetet i Roskilde har ju funnits i decennier.

– Det är förstås hundratusenkronorsfrågan. Jag vet inte. Kanske handlar det om en motreaktion från grupper i befolkningen som känner att de inte har kommit till tals på länge: De nykonservativas hämnd på vänsterismen, en reaktion på sekularisering och individualism som bottnar i rädsla för kaos och önskan om kontroll.

Hur märks det?

–I debatten märker jag det som marginalisering och utfrysning. Jag känner att jag själv och det jag står för inte är önskvärt längre. I stället för mina åsikter bemöts, får jag skäll för att jag har dem.

– I mitt jobb märker jag det som ett moralistiskt uppfostringsprojekt där politikernas ambition är att detaljstyra innehållet i undervisning och forskning i alla led från dagis till universitetet.

– I politiken har vi fått en regering som vill utöva sin makt och regera mot oppositionen. Den danska traditionen bygger på att det stora mittenpartiet skapar allianser till höger och vänster beroende på var majoritetens vilja finns i en viss frågor.

– Vår nuvarande regering styr som ett block på Dansk folkepartis mandat. Det betyder att de 48 procent av danskarna som på valdagen röstade på ett annat parti är helt utan parlamentariskt inflytande. Det är en genomgripande förändring i det danska politiska livet.

Hur hänger det ihop med upploppen kring Ungdomshuset?

– Makten accepterar inte motstånd som motstånd. Motstånd uppfattas istället som något avvikande som ska bort. När argument inte möts med argument går det inte att diskutera. Och när det inte går att diskutera ligger fältet fritt för våld.