Sjörövarnas fartyg klarar visserligen inte ett regelrätt sjöslag mot ett
västligt örlogsfartyg, men piraternas operationsområde är nu så stort att
det är omöjligt att övervaka.
Allt talar för att piraterna kommer att lyckas med nya lukrativa kapningar
under de närmaste dagarna, veckorna och månaderna.
Havsvidderna. Det finns just nu ett tjugotal Natofartyg samt en rysk jagare i
området. De ska förstärkas med en ny EU-styrka, bland annat med deltagande
av de svenska korvetterna HMS Malmö och HMS Stockholm. Det är bra för
handelsfartyg som rör sig i dess närhet, men att jaga piratskepp är som att
hitta en nål i en höstack.
Somalias kust är tusen kilometer längre än Sveriges. Det havsområde som
övervakas kring Afrikas horn är sju gånger större än Östersjön, sex gånger
större än Sverige. Ingen armada kan ha full kontroll över alla
fartygsrörelser där.
Fartygsmyllret. Farvattnen kring Afrikas horn är några av världens mest
trafikerade. Via Adenviken och Röda havet söker sig tiotusentals fartyg till
och från Suezkanalen. Kustsjöfarten är intensiv, fisket är rikt. Piraterna
kan lätt dölja sig i detta myller. Och det är omöjligt för EU:s och Natos
armador att skilja ett piratskepp från ett indiskt eller spanskt fiskefartyg
– särskilt inte eftersom piratfartygen ofta är kapade fiskebåtar.
Lokalkännedomen. De somaliska sjöpiraterna känner farvattnen väl kring Afrikas
horn – vågorna, strömmarna, väderförhållandena, de säkra naturhamnarna. De
vet var de ska ta vägen om utländska örlogsfartyg förföljer dem.
Resurserna. Det finns cirka femton olika piratgrupper i Somalia med ett
sextiotal skepp. Hittills i år har de fått mer än trettio miljoner dollar
(en kvarts miljard kronor) i lösen för kapade båtar och besättningar.
Rikedomarna gör dem än mäktigare på land. De har höjt välståndet i och kring
de största pirathamnarna. De har dessutom fått ökat folkligt stöd genom att
jaga bort tjuvfiskare och fartyg som dumpar kemiskt avfall. Och de har köpt
sig politiskt stöd i ett laglöst land.
Tekniken. Piraterna får allt mer sofistikerad teknik. De arbetade tidigare med
snabbgående gummibåtar från land. De har successivt utökat sitt
operationsområde med allt större moderfartyg. De har numera GPS-utrustning
och tung beväpning: granatkastare, pansarvärnsraketer och maskingevär.
Piraterna kapar fartyg helt utan beväpning. Motelden består på sin höjd av
vattenkanoner och högfrekvent oljud.
Förhandlarna. Piraterna har blivit sofistikerade förhandlare. De sköter allt
köpslående med fartygsägarna via ett konsultföretag i London. Samtalen leds
från Somalia av välutbildade män som talar perfekt engelska. Till sitt
förfogande har de satellittelefoner och bärbara datorer med
Internetuppkoppling.
Folkrätten. Somalierna har internationell rätt på sin sida. Natoländerna
skulle kunna gå till direktattack mot piraternas hemmahamnar. Men utländska
statsfartyg får inte gå in på somaliskt territorialvatten (200 sjömil ut
från kusten) utan tillstånd från regeringen i Mogadishu. FN medger utländska
fartyg att söka sig in på somaliskt vatten, men bara för att eskortera
lastfartyg som fraktar mat till landet i enlighet med World Food Program.
Anarkin. Sjörövarna stärkte sin ställning när Somalias moderat islamistiska
centralregering störtades 2006. De utnyttjar landets splittring i regioner.
Västvärlden saknar idag intresse av att bidra till att en demokratiskt vald
regering kommer till makten. Det är enligt många bedömare en förutsättning
för att västvärlden ska komma till rätta med piratproblemet.
Islamister är åter på väg att ta makten i landet. Men den makten begränsar sig
i så fall till södra Somalia och huvudstaden Mogadishu – inte till
landområdena kring Afrikas horn.