Bara för ett halvår sedan kunde Toula, en ung kvinna i Gao i nordöstra Mali, bada och tvätta sina kläder i Nigerfloden.
Inte nu längre.
Sedan slutet av mars har hårdföra islamister infört strikt sharialag i hennes dammiga ökenstad och andra liknande städer i Malis vidsträckta norra del.
– De här barbarerna har förbjudit allting. De vill inte att flickor ska bada, säger Toula.
Som andra invånare i området ber hon oss att inte använda hennes efternamn.
Tills nyligen var Gao ett av regionens mest öppna och livliga städer. Friheten som Toula och andra kvinnor här berättar om försvann i en handvändning när islamisterna kom.
Det som märks mest är att kvinnorna nu måste klä sig i hijab, en bred duk som täcker hela huvudet och nacken men som lämnar ansiktet fritt.
– Jag står inte ut med att gå så här, med slöja från topp till tå. Det är som att vara i fängelse, säger 15-åriga Aicha.
Toula och Aicha var två av ett antal flickor och unga kvinnor som AFP nyligen träffade i Gao, en av de viktigaste städer i norra Mali som islamisterna erövrat efter statskuppen i huvudstaden Bamako den 22 mars som ledde till kaos inom armén.
– Vi är inte fria längre. Så är det bara. Och det finns ingen som vill befria oss just nu. Men jag vill inte ha sharialagar. Mali är en sekulär stat och borde förbli det, säger Toula.
Mali har begärt FN-tillstånd för en samlad västafrikansk militär styrka som ska försöka ta tillbaka den enorma norra delen av landet, ett område som är större än hela Frankrike. Men ingen vet när ingripandet kan ske.
Alla flickor som AFP talat med säger att deras liv blivit en mardröm sedan sharialagen införts.
Det är nu förbjudet att röka, att dricka alkohol, att lyssna på västerländsk musik, att ha sex utanför äktenskapet. Misstänkta tjuvar i Gao har fått sina händer och fötter amputerade.
I byn Aguelhok har islamistgruppen Ansar Dine (”trons försvarare”) offentlig stenat ett ogift par till döds och utdelat spöstraff till tobaksrökare och personer som druckit alkohol.
– Vi är helt mot tillämpningen av sharia. Men vi kan inte säga det offentligt, av säkerhetsskäl, säger Mimi som gömmer sina ögon under den svarta slöjan.
Hennes granne har flytt från staden.
– Hon klarade inte av det längre. Till och med när det är 45 grader varmt måste vi klä oss som om det var kallt. Det blev för mycket, säger Mimi.
En annan av flickorna, Fatoumata, säger att de skickar uppmuntrande textmeddelanden till varandra för att härda ut.
”Håll ut, tacka Gud för att det här snart tar slut”, står det i ett meddelande.
”Våra bröder från södern måste snart komma och befria oss”, står det i ett annat.
Invånarna kan inte visa sitt missnöje offentligt. De är rädda för sina nya islamistiska väktares vrede.
– Jag har sagt till mina vänner att vi måste ta oss mod och protestera med otäckta huvuden. Men vi är rädda, säger en kvinna som vill vara anonym.
Minst en människa dödades och ett tiotal skottskadades under en marsch mot islamisterna i juni.
Utomstående observatörer anklagar islamisterna för godtyckliga avrättningar av regeringssoldater, våldtäkter, massakrer på civilbefolkning, rekrytering av barnsoldater och tortyr.
Islamisterna har också gjort sig skyldiga till förstörelse av administrationsbyggnader, kyrkor och islamiska helgedomar som de inte erkänner.