TOKYO. I Japan säger man att en tjej vid 25 års ålder är en Christmas cake. Då
är hon som bäst, sedan går det bara utför. Killarna däremot är nyårstårtor.
Vid 31 är de mogna. Därefter är varje dag en kamp mot bäst-före-datumet.
2009 är äktenskapsjaktens år i Japan. Ordet för året är konkatsu.
Det är den trygga tvåsamheten som lockar i dagens Japan där social osäkerhet
tvingat många att omvärdera sina liv. I finanskrisens tid blir den
stabilitet som tidigare en anställning vid ett stort företag kunnat ge, inte
lika självklar. Trygghet får sökas i hemmasfären. Äktenskapet har blivit
ställföreträdande livstidsanställning.
Många japaner kallar äktenskapet för livets andra permanenta anställning.
Konkatsu är inget man ägnar sig åt halvhjärtat. Att söka make eller maka är
en process lika aktiv som att söka jobb. Det handlar om strategi,
marknadsföring och tydliga mål.
De profiler som lämnas in till Japans många arrangörer av konkatsu-events är
skrivna med ett CV:s noggrannhet. Av den seriösa krävs stora investeringar i
tid och pengar. Det är inte ovanligt att den som bestämt sig för att bli
gift bara ett halvår senare står med ring på fingret.
Samboskap är av tradition ovanligt i Japan och faller inte i god jord hos
föräldragenerationen. En seriös relation är lika med ett snart giftermål.
Annat är för många utan mening och en smula lösaktigt. Har man hittat rätt
finns det ingen anledning att dröja.
I år är föräldrar och barn överens: att gifta sig är hippt.
Tokyo dignar av annonser för vackra festlokaler. Reklamfilmerna på tunnelbanan
skildrar idel lyckliga brudar.
Entreprenörer inom alla områden såg tidigt stora möjligheter att tjäna pengar
på konkatsu-trenden. Rs Cooking School i Tokyo har framgångsrikt lanserat
konceptet kvällskurs i matlagning med bröllop som möjlig dessert (den
återvänder vi till i en senare artikel).
I juli lanserade basebollaget Hokkaido Nippon-Ham Fighters särskilda
konkatsu-platser på publikläktaren. Giftaslystna sitter i klunga och roterar
efter ett schema så att alla får chansen att frottera sig med varandra under
matchens gång.
Trendiga tjejgymmet Bivio har särskilda konkatsu-klasser, och
underklädestillverkaren Triumph skapade rubriker när de visade upp
konkatsu-behån, en avancerad historia med en digital nedräknare som visar
hur många dagar det är kvar till den deadline bäraren själv ställt in. Har
nedräkningen väl börjat är det bara en vigselring placerad i skåran mellan
kuporna som kan stoppa den.
Till och med den religiösa världen har hakat på. Imadotemplet i Tokyo, som av
tradition skyddas av äktenskapsguden, ordnar ceremonier för singlar som
söker tvåsamhet. Deltagande samt efterföljande teparty kostar 6 000 yen, ca
450 kronor. Och på bästa sändningstid rullar dramat ”Konkatsu!” (”Marriage
Hunting!”) på kanalen Fuji TV. Konkurrenten NHK svarade med
”Konkatsu-Rikatsu”, där rikatsu är processen att skilja sig. Äktenskapet och
dess värden stöts och blöts genom två kvinnor, den ena i aktiv konkatsu, den
andra i rikatsu.
Ett konkatsu-event påminner ofta om speeddating, där deltagarna får några
minuter med varandra, och sedan rankar alla sina favoriter. Här skojar man
inte runt.
Lite mer lättsamt är gokon, de massdejter som flertalet japanska ungdomar och
unga vuxna då och då deltar i. 29-åriga Yayoi Shoji förklarar:
– Typisk är att ett stort gäng möts på en enkel restaurang för att äta, dricka
och prata. Ofta är det en tjej och en kille som känner varandra som har
bjudit in sina respektive singelkompisar. Killarna sitter på ena sidan
bordet, tjejerna mittemot. Personligen tycker jag det känns lite stelt och
eftersom kompisar ordnat kan det kännas väl intimt att flirta med någon
under en gokon.
– Jag har också varit på mer seriös konkatsu-speeddating som ett företag
ordnade. Alla fick en minut med alla. Sen fick killarna välja att prata en
runda till med den de tyckte var mest attraktiv. Tjejerna fick bara sitta
och vänta på att bli valda. Till sist skulle alla välja sin favorit. Jag
valde ingen, berättar Yayoi, som bott flera år utomlands och föredrar att
dejta icke-japanska killar.
Konkatsu-events är idag naturliga inslag i många unga japaners kalendrar. I en
enda stor karusell snurrar de runt på Japans gamla och nya förväntningar,
nyfikna och hoppfulla.