Köpenhamn. – Jag fattar ju att det inte är bra för kroppen, men det är
bara under en kort tid. Så länge det är kul, säger Nikolai Dam Fredriksen.
Han har precis fyllt tjugo år, pluggar på universitetet och har det mesta av
sitt sociala liv på fester och på krogen.
– Varför jag går ut?
Det gör man bara. Jag vet inte riktigt hur mycket jag dricker, men mer än
man ska i alla fall.
När Nikolai Dam Fredriksen var tretton år fick han alkohol av sina föräldrar
första gången. Två öl att ta med på en fest.
– Det är rätt vanligt att man får dricka hemma. Mina föräldrar tänkte nog
att jag bara skulle dricka de två ölen, men jag drack så klart mer, säger
han och sätter ner sin röda drink på bordet bredvid. Där får den trängas med
ett par vinflaskor och några tomma öl.
Fler och fler kommer in genom dörren till den stora sekelskifteslägenheten
bakom Huvedbanegården. En ung kille kliver över skohögen i hallen och styr
mot köket med ett sexpack öl under armen. Där står gästerna tätt, med
ölflaskor eller plastmuggar inom räckhåll.
På en pall i rummet bredvid sitter Annali Wingård. Med sina 25 år är hon
bland de äldsta på festen.
– Jag dricker inte mer än ett glas
när jag går ut. Jag vill inte bli full. För några år sedan tyckte jag det
var kul, men nu tycker jag bara att det är en obehaglig känsla när jag
tappar kontrollen, säger hon och berättar att hon tycker det är knäppt att
hon alltid måste förklara varför hon har valt att inte dricka. Som att alla
förväntar sig att man ska.
Hässleholmsdialekten är tydlig, trots att hon aldrig har bott i Sverige.
Annalis mamma är dansk och hennes pappa svensk. Hon tror att det är
anledningen till att hon har en annan syn på alkohol än sina danska kompisar.
– Mina kompisar fick dricka alkohol hemma. Det fick aldrig jag. Men danskar
tror att svenskar super jättemycket, eftersom alla svenskar är så fulla när
de är i Köpenhamn, säger hon.
Någon sätter på en låt med Justin Timberlake och bildar ett dansgolv i
hörnet. I takt med att fler ramlar in genom ytterdörren höjs ljudnivån.
Efterhand fylls bordet med fler tomma flaskor.
Nikolai Dam Fredriksen kommer in i rummet balanserande med en flaska vodka,
hallonläsk och apelsinjuice. Plastglasen fylls upp nytt.
– Få inte
fel uppfattning nu bara. Jag låter som en alkoholist, men det är inget
konstigt att dricka så här. Alla gör det, säger han och kastar sig ut på
dansgolvet.