Ibland känns val som tidsmaskiner – eller som bergochdalbanor. Man sitter i en vagn som under ljudet av rasslande kedjor långsamt saktar in, innan man i rasande fart kastas framåt, uppåt och nedåt. Lite så har det senaste året varit i Frankrike.
Efter sommaren ska det franska parlamentet diskutera möjligheten att införa en sexköpslag enligt svensk modell. Det sa den nya jämställdhetsministern i en intervju i Le Journal du Dimanche. Hon heter Najat Vallaud-Belkacem och är 34 år gammal.
För exakt ett år sen diskuterade hennes kamrater i Socialistpartiet om deras, fram till dess, segertippade presidentkandidat Dominque Strauss-Kahn skulle kunna ställa upp i partiets primärval? Det vill säga om en våldtäktsanklagad politiker skulle kunna göra comeback, efter sexhärvan på ett hotellrum i New York?
Det känns som om det var en annan värld!
I höst ska parlamentet också disktera en ny lag om sexuellt ofredande och möjligheter till jämlikare rekrytering inom offentliga sektorn. Under tiden tvingas den 63-årige Dominique Strauss-Kahn (kallad DSK) att försvara sig mot ett franskt våldtäktsåtal.
DSK misstänks för att ha tvingat en belgisk, prostituerad kvinna till former av sex som hon inte var med på. Han åtalas också för medverkan till koppleri. Som chef för Internationella valutafonden omgav sig DSK av ett kringresande sällskap som utgjordes av en korrupt polis, en fifflande affärsman, en bordellägare och några andra typer av samma kaliber.
Vad skulle Dominique Strauss-Kahn ha tyckt om en sexköpslag om han hade blivit vald till president?
Istället är han nu förpassad till skvallerpressen. Enligt det senaste numret av Closer (bekräftat av nyhetsbyrån AFP) ska DSK och hans fru Anne Sinclair ha separerat. Efter att hennes make någon gång i maj eller juni hade haft sex med en annan kvinna ska hon ha kastat ut honom på gatan. Därifrån lommade han iväg till lyxhotellet Lutetia, där DSK tog in i en svit innan någon av hans kvarvarande vänner lånade honom en tom lägenhet i Paris fina kvarter.
Parets lägenhet på Place des Vosges har för länge sedan blivit en turistattraktion som guider pekar ut för fnittrande utlänningar. Mannen som för bara ett drygt ett år sedan skulle rädda världen ur krisen i egenskap av chef för Internationella valutafonden kan idag inte ge minsta föreläsning i nationalekonomi:
– Det har blivit omöjligt. Så fort han dyker upp för en föreläsning möts han av demonstranter och kvinnorättskämpar, säger Raphaëlle Bacqué.
Jag träffar journalisten på pressklubben Cape i Paris. Tillsammans med en kollega har hon publicerat den första seriösa boken om DSK:s uppgång och fall. ”Les Strauss-Kahn” är full av anekdoter om hur ett hov av medarbetare blundade för chefens beteende.
En morgon i januari 2011 slöt DSK oväntat upp, med ett flin på läpparna, till ett av socialistpartiets möten i Paris.
Det var vågat, tyckte många om Valutafondchefens spontana ankomst. Vad ingen visste var att han kom direkt från en sadomasochistisk klubb där han hade tillbringat natten.
När jag läser boken har jag intryck av att läsa en roman från slutet på 1800-talet.