När kriget var som blodigast 2006–2007 dödades uppåt tretusen människor varje månad i bombdåd, attacker och strider mellan de båda muslimska grenarna.
Nu hotar en ny våldsvåg.
I går vädjade USA:s vicepresident Joe Biden till Iraks shiitiske premiärminister Nuri al-Maliki att samarbeta med de sunnitiska ledarna för att undvika att sekteristiska strider blossar upp.
Men al-Maliki svarade med att kalla till presskonferens i Bagdad och kräva att myndigheterna i irakiska Kurdistan lämnar ut hans politiske motståndare, den sunnitiske vicepresidenten Tariq al-Hashimi.
Iraks akut
a kris
utlöstes när al-Maliki – så fort USA tagit hem sina sista trupper i helgen – utfärdade en arresteringsorder på al-Hashimi, som flydde till det kurdiskt kontrollerade norra Irak.
Enligt säkerhetsministeriet, kontrollerat av shiiterna, har några av al-Hashimis livvakter i förhör sagt att deras chef organiserat dödspatruller och planerat terrorattacker. Iraks statliga tv har visat vad som påstås vara livvakternas ”erkännanden”.
Hashimi hävdar att uppgifterna är fabricerade.
”Allt hopp om att ena Irak är nu ute. Och jag anklagar al-Maliki för detta”, säger han i en tv-intervju från det kurdstyrda norra Irak.
I protest
bojkottar nu det sunnitiska blocket Iraks parlament och den årsgamla samlingsregering som USA lämnat efter sig.
”Kaos och katastrof hotar landet”, varnar den sunnitiske vice premiärministern Saleh al-Mutlak.
När en USA-ledd koalition i mars 2003 – utan FN:s stöd – invaderade Irak angav president George W Bush tre skäl.
Två av dem byggde på falska grunder:
USA skulle slå ut Saddam Husseins massförstörelsevapen. Men några sådana vapen fanns inte i Irak.
USA skulle krossa al-Qaida. Men terrornätverket existerade inte i Irak så länge Saddam Hussein härskade.
Det tredje skälet var att USA skulle införa demokrati och frihet.
När president Barack Obama i helgen proklamerade att det amerikanska militära uttåget var avslutat påstod han att ”USA lämnar efter sig ett självständigt Irak fyllt av självförtroende med en representativ regering, vald av folket”.
Det har snabbt visat sig vara en skönmålning.
Enligt tidskriften Economists index över demokrati hamnar Irak på plats 130 av 178 stater. Transparency International klassar Irak som det mest korrupta landet i Mellanöstern.
Fram till invas
ionen 2003 styrde Saddam Hussein Irak med hjälp av det sunnidominerade Baathpartiet. När USA-koalitionen besegrat hans armé blossade snart våldsamma strider upp mellan olika religiösa grupper, samtidigt som al-Qaida etablerade sig i Irak.
Våldet eskalerade och nådde en topp i juli 2006, då Iraq Bodycount dokumenterade 3 251 dödsfall, de allra flesta civila irakier.
Vändpunkten
kom när USA satte in en massiv truppförstärkning och general David Petraeus lyckades köpa över sunnitiska krigsherrar, som tidigare stött Saddam Hussein, och vända dem mot al-Qaida. Samtidigt gick Iranstödda shialedare som Muqtada al-Sadr med på vapenvila.
Kvinnorättsorganisationen Women to Women har rapporterat att förtrycket av Iraks kvinnor – våldtäkter och mord – ökat i takt med att religiös fundamentalism brett ut sig. Enligt Iraks konstitution är 25 procent av platserna i parlamentet vikta för kvinnor, men i valet 2010 förekom omfattande trakasserier av kvinnliga kandidater.
För ett år sedan bildades en bräcklig samlingsregering. Premiärminister Nuri al-Maliki är ordförande i islamiska Dawapartiet och leder en shiadominerad allians. Han kontrollerar Iraks säkerhetsstyrkor.
Vicepresidenten Tariq al-Hashimi är frontfigur i det sunnidominerade Iraqiyya.
President i Irak är kurdledaren Jalai Talabani.
För ett år sedan var det Kurdistans president Massoud Barzani som förhandlade fram uppgörelsen mellan sunni- och shiamuslimer. Nu varnar också han för att Iraks politiska vapenstillestånd är på väg att kollapsa.