Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

En ny generation av shoppingbesatta kinesiskor växer fram

En ny generation av shoppingbesatta kinesiskor växer fram

Världen. Yueguangzu – så kallas en ny generation shoppingbesatta singelkvinnor som vänt upp och ner på kinesernas sparsamhets-ideal.
– Är du riktigt säker på att du orkar shoppa med mig? frågar Victoria Zheng.

SHANGHAI. Klockan är 13.30 och vi är på väg ut till modegalleriorna på Huaihaigatan i centrala Shanghai.

Victoria är en yueguangzu. Det betyder bokstavligen ”barskrapad varje månad”. Så kallas de singelkvinnor vars livstil av shopping och skönhet numera präglar kinesiska storstäder.

Boken ”The rise of the chinese consumer” spår att den kinesiska konsumentmarknaden kommer att ta över de amerikanska konsumenternas roll som drivande kraft i världsekonomin redan år 2014. Victoria Zheng leder utvecklingen. Rakt in genom dörrarna till make up-varuhuset Sephora. Där säljs Nina Ricci-parfymen ”Love in Paris” för 498 yuan (ungerfär lika mycket i kronor).

– Den använder jag. Jag älskar ”Love in Paris”.

Annars är Victorias hudvårdsprodukter från Clinique. De är skonsamma för huden och hon gillar deras enkla design.

Victoria Zheng brukar shoppa för 2000–3000 yuan varje månad. Alltså upp till hälften av sin månadslön på 6000 yuan. Tack vare de låga priserna i Kina har hon ändå råd att äta ute för jämnan. Hon delar lägenhet med en kollega och de brukar även ta samma taxi till jobbet på morgonen. Runt den 25 brukar dock pengarna vara slut och då väntar några hårda dagar innan lönen kommer vid månadsskiftet.

För att förstå hur mycket yueguangzu skiljer ut sig ska man veta att Kina har ett av världens högsta sparanden. En historia av otrygghet och fattigdom har resulterat i att en fjärdedel av hushållsinkomsten efter skatt läggs på hög. Besparingarna används till noggrant planerade livsmål, som lägenhetsköp och barnets utbildning. Men Victoria Zheng föddes i en trygg medelklass-familj i Shanghai 1979, tre år efter kulturrevolutionen. Rakt in i vad som snabbt skulle bli epicent-rum för världshistoriens hittills största ekonomiska tillväxt. Resultat:

– Jag har inga livsmål. Jag vill ha shopping som yrke, säger Victoria.

Hon är 27 år, singel och har inga planer på att skaffa barn. Shopping är mycket enklare än att träffa killar, säger hon eftertänksamt.

– För när man shoppar kan man välja allt själv. Man behöver inte kompromissa.

Denna unga materialist är även högintelligent och konstnärlig. Hon toppade sin examen i internationell handel från Shanghais universitet med två års designstudier i Manchester, England. Numera arbetar hon på firman Li & Fung där hon sköter klädinköp för stora utländska märken som Diesel och Max Mara.

Arbetet som länk mellan glittrande skyltfönster och Kinas låglönefabriker har gjort att hon tappat respekten för modeindu-strin.

– Den här T-tröjan skulle kosta minst 30 dollar i affär. Men den kostar bara tre dollar att göra, säger hon och pekar på sin T- tröja där trycket ”The return of magic mushroom ... Join the revolution” lyser i feta guldbokstäver.

Vi fortsätter upp till Benettons varuhus. De har en foto-utställning också. Victoria Zheng gillar att kombinera shopping med lite kultur. Nästa galleria heter Joffre 688 där butikerna har lite mer uppkäftiga märken som Izzue och FCUK.

Där köper hon en tröja (märke: Tout a Coup) för 699 yuan, eller mer än en tiondel av sin lön. Det tog henne mindre än tre minuter att bestämma sig.

Maoming- och Nanchang-gatan i den gamla franska koncessionen är full av små modebutiker.

I en skobutik har alla modeller gulddetaljer eller är helt och hållet i guldfärg med strass-bling-bling, även guldsneakers. Intressant! Victoria provar i snabb föjd tre par högklackade.

Det är svårt att tänka sig, men så sent som på 70-talet bar kinesiskorna fortfarande samma uniform av trista grå eller blå Maojackor. På 80-talet i Peking kom ”den arga generationen” med rockmusik och dikter om frihet. Kvinnorna började så smått att sminka sig. Men det var fortfarande noll koll på flärd. Efter massakern på Himmelska fridens torg och de följande upprensningarna lade ekonomin in överväxel för en penningbesatt generation. I slutet av 90-talet öppnades de första modegalleriorna i Shanghai.

Så på 2000-talet framträdde yueguangzu och sällade sig till systrarna chanelan i Tokyo och fashionistan i Stockholm och New York i ett globalt sökande efter livet som det gestaltades i tv-serien ”Sex and the city”. Victorias generation har förvandlat 80-talets luddiga prat om frihet till en fråga om klädmärke, resmål och an-sikts-kräm.

Hon tycker inte det spelar någon roll eftersom ”det ändå inte finns någon fri vilja”.

– Det är inte bara mode. Allt du gör; vad du äter, vad du tänker, allt är manipulerat, det kan vara av politiker, av medier. Det är ingen som tänker fritt, säger Victoria Zheng.

Jag märker att det är svårt att intervjua Victoria. Så fort hon kommer in i en affär blir hon frånvarande samtidigt som blicken spelar mellan varorna och hennes egen spegelbild.

Inne på coola butiken The Thing spinner Victoria plötsligt ett ljudligt ”Mmmmm” och försvinner som i trance mot en svart keps med guldtryck. Hon provar den – framifrån, eller på sidan, bak och fram. Victoria! Gång på gång på gång framför spegeln.

Klockan 16.29 har blodsockret fallit rejält.

– OK, jag är klar med shopping nu får det räcka för mig! Men hon hinner knappt avsluta meningen förrän zombieblicken är tillbaka. Victoria glider som på rullande bandet in i ett högklackat guldläderparadis.

– Du vet, när jag är riktigt trött brukar jag gå in i skoaffärer och bara prova oändligt med skor.

Sedan vill Victoria Zheng fika på lyxgallerian Plaza 66 på västra Nanjinggatan. Där delar knappt 120 lyxbutiker på fem vita luftiga våningsplan (även skånska sängtillverkaren Dux). I atriumgården spelar en sextett med stråkar och piano temat ur ”Lejonkungen”. Victoria lutar sig över räcket av polerat stål och lyssnar. Hon gillar mest lounge-musik. Och mjuk jazz.

Hur känns fötterna?

– Väldigt trötta. Jag måste köpa nya skor!

I atriumkaféet kopplar kinesiska män och deras flickvänner av i vita lädersoffor med shoppingpåsarna bredvid sig. Victoria tycker att Shanghaibor är bluffar.

– De försöker för hårt ¿ att vara civiliserade, säger hon.

Hennes teori är att man blir sitt varumärke när man nått en viss nivå i livet.

– Som min chef. Han bär bara Luis Vuitton och Ralph Lauren och det har blivit hans identitet. Det är det världen handlar om, arbetarklassen och överklassen bär olika märken.

Victoria Zheng säger att hon trivs bäst med folk på landsbygden som inte bryr sig om utseende och mode.

Sedan går vi till Armani, Diesel, Paul Smith, Louis Vuitton och Prada och vidare till ytterligare två lyxgallerior på Västra Nanjinggatan. Slutligen, klockan nio på kvällen efter sex gallerior, nio butiker, minst tolv klädprovningar och åtminstone tjugo par skor (vi gav upp alla försök att hålla räkning), har Victoria fått nog. Ännu en shoppingdag är över i Shanghai.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Världen
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu