”Frisör sökes” och ”manikyrist sökes” står det på polska på lappar utanför
nästan varje salong längs med by-gatan. ”Dam- och herrklippning” står det på
tyska utanför samma salonger.
– De kommer för att det är billigt här, och det tjänar vi bra på, säger Pawel
Zawadzki, som vid stängningsdags har satt sig ner för första gången under
dagen.
För femton år sedan öppnade byns första salong.
– Det kom så många tyskar att en till öppnade. Sedan … jag vet inte, jag bara
åkte hem–jobbet–hem–jobbet, plötsligt var det 150 salonger.
Det finns också flera bensinmackar och en tältmarknad med trädgårdstomtar,
skor och cigarettlimpor. På en stolpe i slutet av bygatan hänger en
neonskylt med texten ”Nattklubb 24 timmar” framför ett trevåningshus med
fördragna rosa gardiner. I andra änden av gatan sträcker sig byn mot gränsen
med allt mindre frisörbaracker.
– Många är bara skjul, de har ingen chans att uppfylla alla EU-regler. Jag
tror de försvinner när Polen går med i eurosamarbetet, men vi klarar oss
nog, säger Pawel Zawadzki, som äger sin salong och hyr den nyrenoverade
lokalen i ett bostadshus.
Priserna är förmånliga för tyskar inte bara därför att Polen är ett fattigare
land. Den starka euron och den svaga polska zlotyn ger skjuts åt handeln med
varor och tjänster.
– Jag tror det blir svårare för oss alla när Polen inför euron, säger
Agnieszka Prysok, den enda anställda på Pawel Zawadzkis salong.
– Många förlorar nog jobben. Jag kanske öppnar en egen salong, en bra bit inåt
landet. Här i trakten är ju fullt av frisörer.
De har egentligen stängt för dagen, men när Jasmund Kahlheinz från Eberswalde
ett par mil in i Tyskland kommer in fimpar Pawel Zawadzki -cigaretten och
studsar upp ur soffan.
– Kort bak, längre på hjässan, säger Jasmund Kahlheinz med en vag gest.
– Trimmer, ja? säger Pawel Zawad-zki och pekar i nacken.
Det blir språkliga missförstånd ibland, men de brukar visa bilder i
modetidningar.
– Nästan alla vill ändå ha samma frisyr. Polacker varierar sig mer, säger
Agnieszka Prysok.
Klippningen är klar på en kvart. Jasmund Kahlheinz är nöjd, betalar sina tre
euro och går.
Tjugo kunder hinner de med på en dag, ibland upp till trettio. Inklusive
dricksen blir lönen motsvarande drygt 5 000 kronor en vanlig månad.
Fyra dagar i månaden är de lediga. Pawel Zawadzki åker ofta över gränsen och
besöker sjöar, slott och djurparker, men han stannar sällan länge. Det gör
inte heller tyskarna i Osinów Dolny.
– De får håret klippt och så dricker de kaffe, tankar och handlar på ställena
intill. Sen åker de hem.